Föregående
Vård efter behov – så ska prioriteringarna fungera
Fördelningen av hälso- och sjukvård i Sverige ska bygga på människovärde, behov och solidaritet – inte efterfrågan eller betalningsförmåga. Principen om vård efter behov måste styra både övergripande beslut och det dagliga arbetet i vården, oavsett driftsform, ersättningssystem eller tekniska lösningar.
Den etiska plattformen som riksdagen beslutat om utgör grunden för prioriteringar i vården. Men för att principen om vård efter behov ska få genomslag krävs att den tillämpas konsekvent, i styrning, i organisation och i det dagliga arbetet i vården, oavsett driftsform, ersättningssystem eller tekniska lösningar.
En princip som prövas i vardagen
I teorin är det tydligt. Den som har störst behov ska få vård först. I praktiken är det svårare. I ett vårdsystem där behoven ständigt överstiger resurserna måste prioriteringar göras dagligen. Det handlar inte om enstaka beslut, utan om ett kontinuerligt arbete där patienter vägs mot varandra, behandlingar mot varandra och behov mot möjligheter.
– Det här är inte något som sker på en abstrakt nivå. Det är en del av vårdens vardag, i varje beslut som fattas, säger Anders Castor, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.
När styrningen förändrar prioriteringarna
Samtidigt förändras förutsättningarna. I styrningen av vården betonas tillgänglighet, kortare köer och ökad produktion. Ambitionen är att fler patienter ska få hjälp snabbare. Men när dessa mål får stort genomslag påverkar det också hur prioriteringar görs. Det som går snabbt att behandla får ofta företräde, medan det som kräver tid, kontinuitet och samordning får vänta.
För en patient med en avgränsad åkomma kan vården gå snabbt. För en äldre person med flera samtidiga sjukdomar ser verkligheten ofta annorlunda ut. Där krävs fler insatser, fler kontakter och ett större helhetsansvar.
– Det uppstår målkonflikter när produktion och kortsiktiga tillgänglighetskrav blir styrande. Då riskerar vi att prioritera fel, säger Anders Castor.
En vård där efterfrågan får större plats
Samtidigt växer nya delar av vården fram. Digitala vårdtjänster gör det möjligt att få kontakt med vården på några minuter. Privata sjukvårdsförsäkringar ger vissa patienter snabbare tillgång till specialistvård. För många upplevs det som en förbättring. Men förändringen påverkar också helheten.
När tillgång till vård påverkas av hur lätt det är att söka, hur snabbt det går eller vilka resurser man har, uppstår en annan typ av prioritering. Den som efterfrågar vård mest är inte alltid den med störst vårdbehov.
– Vårdbehov är inte detsamma som efterfrågan. Det är en avgörande skillnad, säger Anders Castor.
De patienter som har störst behov är ofta också de som har svårast att själva navigera i systemet. Äldre, kroniskt sjuka och personer med nedsatt autonomi är beroende av att vården prioriterar dem.
En gemensam etisk kompass
För att hantera dessa avvägningar finns en gemensam etisk grund: prioriteringsplattformen. Den infördes av riksdagen redan 1997 och är inskriven i lag. Den är tänkt att fungera som ett stöd i just de situationer där allt inte kan göras samtidigt.
– Plattformen är vårdens etiska kompass. Den hjälper oss att hålla riktningen när det blir svårt, säger Anders Castor.
Tre principer som styr prioriteringarna
Prioriteringsplattformen bygger på tre principer som ska tillämpas i en tydlig ordning. Först kommer människovärdesprincipen. Alla människor har lika värde och samma rätt till vård. Det innebär att faktorer som ålder, kön, socioekonomi, livsstil eller andra personliga egenskaper inte får påverka prioriteringar.
Därefter kommer behovs- och solidaritetsprincipen. Den innebär att resurser ska gå till dem med störst behov. Bedömningen utgår från hur allvarligt tillståndet är, hur länge det varar och vilken nytta patienten kan få av behandling. Särskild hänsyn ska tas till patienter som har svårt att föra sin egen talan. Detta är kärnan i principen om vård efter behov.
Först därefter kommer kostnadseffektivitetsprincipen. Den handlar om att resurser ska användas så att de ger största möjliga hälsa i relation till kostnaden, och att den inte är orimlig. Men den är underordnad de två andra. En svår sjukdom ska prioriteras före en lindrig, även om behandlingen är dyrare.
– Det avgörande är att behov alltid går före kostnad och efterfrågan. Annars förlorar plattformen sin funktion, säger Anders Castor.
Ett system under ökande tryck
Behovet av en sådan etisk kompass har inte minskat, snarare tvärtom. En åldrande befolkning, fler kroniska sjukdomar och nya behandlingsmöjligheter gör att prioriteringsfrågorna blir allt mer komplexa. Samtidigt ökar trycket på vården, med brist på vårdplatser och en primärvård som i många delar är hårt belastad, samtidigt som styrningen betonar ökad tillgänglighet och valfrihet. I den situationen blir prioriteringarna både fler och svårare.
– Lösningen är inte att ändra principerna. Det är att ge vården bättre förutsättningar att följa dem, säger Anders Castor.
Kunskap som behöver stärkas
Trots att prioriteringsplattformen är en grundpelare i svensk hälso- och sjukvård är kunskapen om hur den ska tillämpas inte alltid självklar. Den används i det kliniska mötet, i verksamhetsstyrning och i politiska beslut, men inte alltid på ett systematiskt sätt.
Svenska Läkaresällskapet menar att kunskapen behöver stärkas, både hos professionen och hos beslutsfattare. När plattformen får vara grunden för våra beslut bidrar den till jämlik vård, bättre resursanvändning och ökad tillit till vårdsystemet.
När den inte används rätt riskerar vården att styras av andra logiker, som efterfrågan, ekonomi eller organisatoriska incitament. Inför valet 2026 blir det en fråga som inte går att undvika. Står politiken fast vid prioriteringsplattformen, även när det innebär att avstå från styrformer som riskerar att tränga undan dem med störst behov? En vård som fördelas rättvist och efter behov är ett grundläggande samhällsåtagande. Om plånboken, produktionsmåtten eller mindre sjuka med stark röst får gå före den med störst behov har vi lämnat den etiska grund som svensk hälso- och sjukvård vilar på. Den frågan kommer att avgöra vilken riktning vården tar.
Text: Jaana Logren Bergqvist