Föregående
SLS synpunkter fick genomslag i nationellt vårdprogram om skörhet hos äldre
Svenska Läkaresällskapets (SLS) synpunkter har fått genomslag i det nationella vårdprogrammet för skörhet hos äldre, som publicerades tidigare i år. Bland annat har betydelsen av att identifiera och gradera skörhet förtydligats, liksom att hög kronologisk ålder i sig inte ska vara skäl för att avstå från behandling.
Det nationella vårdprogrammet för skörhet hos äldre har tagits fram av Nationellt programområde äldres hälsa och palliativ vård. SLS har lämnat synpunkter på vårdprogrammet i två remissomgångar, 2024 och 2025. Flera av de frågor som SLS har lyft under remissprocessen återfinns i det färdiga vårdprogrammet, bland annat hur skörhet bör identifieras och graderas, riskstratifiering, läkemedelsbehandling och kontinuitet i vården.
En central fråga för SLS har varit hur skörhet identifieras och graderas. I remissvaren har SLS bland annat framhållit Clinical Frailty Scale (CFS) och värdet av att ett och samma instrument kan användas i olika delar av vården. I det färdiga vårdprogrammet har CFS fått en tydlig roll för identifiering och gradering av skörhet. Instrumentet kan användas på klinisk nivå som ett av flera stöd för individualiserad diagnostik, behandling och uppföljning.
– Ur SLS synvinkel märks klara förbättringar i slutversionen av vårdprogrammet jämfört med den ursprungliga remissversionen. En mer utförlig beskrivning av konceptet skörhet ges med tillhörande referenser. Hit hör en tydligare beskrivning av syften med skörhetsskattning, olika modeller av skörhet samt exempel på instrument för skattning. Det instrument som rekommenderas i första hand, Clinical Frailty Scale, beskrivs mer ingående än tidigare, och dess användning har tydliggjorts. Det finns även en hälsoekonomisk konsekvensbeskrivning i slutversionen, säger Niklas Ekerstad, ordförande för SLS delegation för medicinsk kvalitet.
Två huvudsyften med skörhetsskattning är att dels identifiera äldre personer med skörhet som kan gagnas av interdisciplinära och multiprofessionella insatser, exempelvis Comprehensive Geriatric Assessment (CGA), dels använda skattningen för riskstratifiering som stöd i kliniskt och delat beslutsfattande.
– Detta har tydliggjorts i vårdprogrammet, liksom användningen av skörhet. Det faktum att skörhetsskattning utgör en av flera delar av handläggningen, som måste kompletteras med en individualiserad bedömning, betonas, vilket är klokt, säger Niklas Ekerstad.
SLS har också betonat vikten av att skilja mellan kronologisk ålder och skörhet. Majoriteten av personer som är 80 år eller äldre är inte sköra. SLS framhöll därför i remissarbetet att personer som är kronologiskt äldre men biologiskt relativt robusta inte automatiskt bör nekas behandling eller andra medicinska åtgärder enbart på grund av ålder. Detta perspektiv kommer tydligt till uttryck i det färdiga vårdprogrammet.
– Kronologisk ålder i sig ska inte påverka medicinskt beslutsfattande på klinisk nivå. Detta på grund av gällande rätt, såsom människovärdesprincipen och behovs- och solidaritetsprincipen, samt det faktum att heterogeniteten ökar med stigande ålder. Detta perspektiv finns med i vårdprogrammet på flera ställen. Ett av flera medel för att i stället ta hänsyn till patientens biologiska ålder, med betydelse för patientnytta och risk med olika åtgärder, är skörhetsskattning, säger Niklas Ekerstad.
Läkemedelsbehandling är ytterligare ett område som SLS har uppmärksammat. I remissarbetet påpekade SLS att en genomgång av en äldre persons läkemedel kan identifiera såväl överbehandling som underbehandling. I det färdiga vårdprogrammet anges att symtom hos äldre personer med skörhet kan vara läkemedelsbiverkningar, men också tecken på sjukdom eller underbehandling. Därför ska orsaken till symtomen utredas och både under- och överbehandling med läkemedel utvärderas.
Kontinuitet är också en fråga som SLS har lyft. I remissarbetet betonade SLS värdet och behovet av fast läkarkontakt och kontinuitet i primärvården. I det färdiga vårdprogrammet ingår fast vårdkontakt, kontinuitet och uppföljning som centrala delar av vårdplaneringen för äldre personer med skörhet. Niklas Ekerstad tror att vårdprogrammet kan få betydelse för äldre patienter med skörhet och för läkare och andra professioner som möter dem.
– När vårdprogrammet väl är implementerat i vården och detta har gjorts på rätt sätt, kan vården bli mer ändamålsenlig och individualiserad samt skräddarsydd för äldre. Detta gäller såväl inom sjukhusvård som inom primärvård och kommunal vård och omsorg. Ur professionell synvinkel skulle ändamålsenligt beslutsfattande kunna underlättas, liksom kommunikationen mellan olika vårdgivare genom gemensamma termer. Dock bör man vara medveten om att en ändamålsenlig implementering av skörhetsskattning med tillhörande påföljande åtgärder, vilka behöver individualiseras, sannolikt kommer att fordra ett resurstillskott till vården, säger Niklas Ekerstad.
För SLS är det positivt att flera av de synpunkter som framförts under remissprocessen återfinns i det färdiga vårdprogrammet. Äldrevård är en prioriterad fråga för SLS, och rätt implementerat och resurssatt kan vårdprogrammet bidra till att förbättra vården av äldre personer. Samtidigt pekar Niklas Ekerstad på flera utmaningar och potentiella svårigheter vid implementeringen av vårdprogrammet.
– Majoriteten av personer över 80 år är inte sköra och bör inte automatiskt undandras från olika interventioner. Även vid olika grader av skörhet kan åtgärder som påverkar prognos, symtom eller livskvalitet vara motiverade. Implementeringen behöver också resurssättas på ett realistiskt sätt, och behovet av fast läkarkontakt och kontinuitet i primärvården kvarstår. Slutligen upphäver inte vårdprogrammet behovet av en individualiserad bedömning baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet samt genomtänkta etiska principer, säger Niklas Ekerstad.
