Föregående
Medicinsk kompetens måste styra prioriteringar vid läkemedelsbrist
Svenska Läkaresällskapet (SLS) ställer sig i huvudsak positivt till förslagen om stärkt läkemedelsförsörjning. Samtidigt betonar SLS att prioriteringar mellan patientgrupper och vårdbehov måste göras av företrädare för hälso- och sjukvården med relevant medicinsk kompetens.
I delbetänkandet Stärkt läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 2026:22) föreslås nationella åtgärder för fördelning, omfördelning och inköp vid läkemedelsbrist. SLS välkomnar utredningens förslag i huvudsak, men lyfter ett antal frågor som behöver tydliggöras.
– När tillgången till läkemedel är begränsad och svåra prioriteringar behöver göras måste de utgå från den av riksdagen beslutade etiska plattformen för prioriteringar. Det måste också vara tydligt att medicinska prioriteringar är en uppgift för hälso- och sjukvården, säger Catharina Ihre Lundgren, ordförande i Svenska Läkaresällskapet.
SLS ser ett värde i den föreslagna situationsanpassade samverkan vid Läkemedelsverket mellan myndigheter, regioner, läkemedelsföretag, apotek och distributörer. Samtidigt anser SLS att ansvarsfördelningen behöver tydliggöras.
Läkemedelsföretag, apotek och distributörer har en viktig roll när det gäller information om exempelvis produktion och distribution, men bör enligt SLS inte medverka i diskussioner om medicinska prioriteringar mellan olika patientgrupper och vårdbehov.
– Läkemedelsföretag, apotek och distributörer har viktiga roller vid en läkemedelsbrist, men prioriteringar mellan patientgrupper och vårdbehov måste göras av företrädare för hälso- och sjukvården med relevant medicinsk kompetens. I särskilt svåra prioriteringssituationer bör det också övervägas om medicinsk-etisk kompetens ska kunna konsulteras, säger Pauline Raaschou, ledamot i SLS kommitté för läkemedelsfrågor.
SLS välkomnar också att den föreslagna nationella inköpscentralen ska använda kompetens från regionerna, bland annat upphandlare, inköpare och kliniska experter. Den nationella inköpsfunktionen ska vara ett komplement och inte ersätta ordinarie regionala inköp och upphandlingar. Den bör aktualiseras först när ordinarie åtgärder inte är tillräckliga för att säkerställa läkemedelstillgången.
SLS betonar samtidigt att nationella åtgärder inte får minska regionernas incitament till egen försörjningsberedskap och lagerhållning. En hög regional beredskap får inte medföra en relativ nackdel jämfört med regioner som har valt en lägre ambitionsnivå.
SLS välkomnar även att Nationella arbetsgruppen för läkemedelskommittéer (NAG LOK) föreslås ingå i samverkansstrukturen och fungera som länk till kliniska experter och regionernas läkemedelskommittéer. Gruppen har redan vid tidigare bristsituationer haft en viktig roll i att ta fram rekommendationer om terapival och prioritering mellan patientgrupper.
Läs hela remissvaret