2026-06-11

Primärvården måste få förutsättningar att bära sitt uppdrag

Primärvården är tänkt att vara basen i hälso- och sjukvården, men saknar i dag förutsättningar att ta det långsiktiga ansvar som krävs. Inför valet 2026 lyfter Svenska Läkaresällskapet behovet av en stärkt primärvård – där kontinuitet, kompetens och prioritering efter behov står i centrum.

En allmänläkare möter under en och samma dag patienter med helt olika behov. Uppdraget är brett, komplext och i grunden medicinskt krävande. Det förutsätter att vården kan prioritera efter behov, arbeta långsiktigt och ta ett sammanhållet ansvar för patienten. Men i dagens system saknas ofta förutsättningarna för att detta ska vara möjligt.

Ett system i obalans

Primärvården pressas i dag av en hög och växande efterfrågan på snabb vård, även vid lindriga besvär, samtidigt som den förväntas ta ansvar för patienter med omfattande och komplexa behov. Denna dubbelhet skapar en strukturell obalans. När tillgänglighet och produktion blir styrande riskerar patienter med större vårdbehov att trängas undan.

Mångårig nedstyrning har försvagat primärvårdens roll i vårdkedjan. Kapacitetsbrist i primärvården bidrar till att akutmottagningar belastas med tillstånd som hade kunnat hanteras i första linjen, samtidigt som patienter med behov av kontinuitet och uppföljning inte alltid får det stöd de behöver. Detta är varken effektivt, ekonomiskt hållbart eller förenligt med principen om vård efter behov.

Sverige halkar efter

I ett internationellt perspektiv framstår den svenska primärvården som svagt utbyggd. I många jämförbara länder har en stor majoritet av befolkningen en fast läkarkontakt, vilket skapar kontinuitet och stabilitet i vården. I Sverige är motsvarande andel betydligt lägre.

Konsekvenserna är väl dokumenterade. Kontinuitet i läkarkontakten är kopplad till bättre medicinska resultat, minskad mortalitet, färre akuta vårdbesök och en mer rationell läkemedelsanvändning. Trots detta har utvecklingen mot en fast läkarkontakt gått långsamt, och stora delar av befolkningen saknar i dag denna grundläggande trygghet i vården.

Utbyggnaden av primärvården sker dessutom i en takt som inte motsvarar behoven. Med nuvarande utveckling riskerar det att ta mycket lång tid att nå uppsatta mål för bemanning i primärvården. Detta står i skarp kontrast till den demografiska utvecklingen, där en åldrande befolkning och fler patienter med kroniska sjukdomar ställer ökade krav på just kontinuitet och samordning.

Styrningen motverkar uppdraget

En avgörande förklaring till dagens situation är hur vården styrs och ersätts. Nuvarande system premierar i stor utsträckning tillgänglighet och produktion, snarare än kontinuitet, kvalitet och långsiktigt ansvar.

Vårdvalssystemet har bidragit till ökad tillgänglighet, men också till en ojämn geografisk fördelning av vårdresurser. Etableringar sker i högre grad i områden med goda socioekonomiska förutsättningar, medan områden med större vårdbehov har svårare att attrahera vårdgivare. Detta riskerar att förstärka ojämlikheter i vården.

Samtidigt har digitala vårdtjänster vuxit fram inom ramen för nuvarande regelverk. Dessa har förbättrat tillgängligheten för många patienter, men har också tydliggjort hur ersättningssystem kan styra vårdens inriktning. När det är mer lönsamt att ta hand om patienter med enklare tillstånd än att ta ansvar för en listad befolkning med varierande och ofta mer komplexa behov, uppstår incitament som riskerar att styra bort resurser från dem som behöver vården mest. Detta står i direkt konflikt med prioriteringsplattformens princip om vård efter behov.

Kontinuitet och ansvar måste stå i centrum

En välfungerande primärvård förutsätter kontinuitet och ett tydligt befolkningsansvar. Fast läkarkontakt är en central komponent för att skapa trygghet för patienten, men också för att möjliggöra medicinska bedömningar av hög kvalitet över tid.

Det är genom kontinuitet som komplexa tillstånd kan följas upp, behandlingsresultat utvärderas och onödiga vårdinsatser undvikas. För att nå dit krävs en långsiktig omställning. Primärvården behöver byggas ut i takt med sitt uppdrag, och kompetensförsörjningen måste säkras genom fler specialister i allmänmedicin. Samtidigt behöver styrningen förändras så att den stödjer långsiktigt ansvar i stället för kortsiktig produktion.

Ersättningssystemen behöver i högre grad premiera kontinuitet, kvalitet och arbete med patienter med stora behov. Regelverk och styrmodeller måste utformas så att de stärker och inte motverkar möjligheten att prioritera efter behov.

Från ambition till genomförande

Det råder i dag bred enighet om att primärvården måste stärkas. Utredningar, analyser och internationella jämförelser pekar i samma riktning. Frågan är inte längre vad som behöver göras, utan om det finns politisk vilja att genomföra de förändringar som krävs.

En utbyggd primärvård är en förutsättning för ett jämlikt och effektivt hälso- och sjukvårdssystem. Den minskar trycket på sjukhusen, förbättrar samordningen mellan olika vårdnivåer och skapar trygghet för patienten genom kontinuitet och helhetsansvar.

Mot den bakgrunden behöver regeringen nu ta ett samlat ansvar för att stärka primärvården. Det innebär att säkerställa en långsiktig utbyggnad av primärvårdens kapacitet, reformera styrningen, inklusive att se över vårdvalet och nuvarande ersättningsmodeller, samt skapa reella förutsättningar för fast läkarkontakt i hela landet.