Föregående
Prevention – ett gemensamt samhällsansvar
En god och jämlik hälsa är en förutsättning för ett hållbart hälso- och sjukvårdssystem. Samtidigt ökar skillnaderna i hälsa i Sverige. Inför valet 2026 lyfter Svenska Läkaresällskapet behovet av att stärka det förebyggande arbetet – på alla nivåer i samhället.
En stor del av de sjukdomar som i dag belastar hälso- och sjukvården har samband med levnadsvanor och socioekonomiska faktorer. Hälsa formas i hög grad av utbildning, arbetsvillkor, socioekonomi och stadsplanering – långt innan patienten möter vården. Det innebär att prevention inte bara är en medicinsk fråga, utan ett gemensamt samhällsansvar.
Hälsoklyftor och växande behov
Sverige har i dag en hög medellivslängd, men skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är stora och i vissa fall ökande. Socioekonomiska skillnader i uppväxtvillkor och levnadsförhållanden får konsekvenser som följer individen genom livet och bidrar till ojämlik hälsa. Den demografiska utvecklingen förstärker utmaningen. En åldrande befolkning och fler personer som lever länge med kroniska sjukdomar innebär att vårdbehoven ökar. Hur stora dessa behov blir beror i hög grad på hur hälsan utvecklas över tid. Ett system som enbart fokuserar på att behandla sjukdom när den redan uppstått riskerar att bli både dyrare och mer ojämlikt. Förebyggande arbete och tidiga insatser är därför avgörande för att minska sjukdomsbördan och skapa en mer hållbar vård.
Prevention är en del av vårdens uppdrag
Svenska Läkaresällskapet betonar att hälso- och sjukvården inte enbart ska behandla sjukdom, utan också främja hälsa. Prevention ska inte ses som något vid sidan av vården, utan som en integrerad del av det medicinska uppdraget när det är relevant.
Det finns dock en oro för att preventiva insatser kan tränga undan vård för redan sjuka patienter. Därför behöver prevention vara evidensbaserad och riktad dit där nyttan är störst. Sekundärprevention efter hjärt-kärlsjukdom, alkohol- och rökstopp inför operation är exempel på insatser som riktas till patienter med hög risk och där effekterna är tydliga. Rätt genomförda bidrar dessa åtgärder till färre komplikationer, minskade återinläggningar och lägre belastning på vården. De stärker både patientsäkerheten och resursanvändningen.
Kunskap finns – men används inte fullt ut
Det finns i dag ett omfattande kunskapsunderlag för effektiva preventiva insatser. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ohälsosamma levnadsvanor och erfarenheter från professionsdrivna satsningar visar att strukturerade insatser kan ge konkreta resultat. Trots detta når preventiva insatser inte alltid fram, särskilt inte till socioekonomiskt utsatta grupper där behoven ofta är som störst. Det riskerar att förstärka de ojämlikheter i hälsa som redan finns. För att prevention ska få genomslag krävs att kunskap omsätts i praktiken genom systematiskt arbete, rätt kompetens och tydliga strukturer i vården.
Ett gemensamt samhällsansvar
Prevention kan inte enbart bäras av hälso- och sjukvården. Hälsa påverkas av beslut inom en rad politikområden från stadsplanering och utbildning till arbetsmarknad och livsmedelspolitik. Barns möjligheter till fysisk aktivitet, tillgång till hälsosam mat och trygga uppväxtmiljöer är avgörande för framtida hälsa. Ett hälsofrämjande perspektiv behöver därför genomsyra fler delar av samhället.
Det handlar om att skapa förutsättningar för god hälsa. Mot den bakgrunden behöver regeringen nu ge långsiktiga förutsättningar för att implementera kunskapsbaserad prevention, säkerställa att preventiva insatser når grupper med störst behov samt stärka primärvårdens förmåga att arbeta systematiskt med levnadsvanor och tidiga insatser när det är relevant. Samtidigt behöver ett hälsofrämjande perspektiv integreras i fler politikområden där beslut påverkar befolkningens hälsa.
