2026-09-02

Forskning – en självklar del av vårdens uppdrag

Medicinsk forskning driver utvecklingen av diagnostik och nya behandlingsmetoder i hälso- och sjukvården. Med starka kvalitetsregister och nära koppling mellan forskning och klinik har Sverige haft en unik position. Men när forskningens förutsättningar försämras riskerar också vårdens kvalitet att påverkas.

En kliniskt verksam läkare växlar mellan patientarbete och forskning. Studier planeras, ansökningar skrivs och data analyseras. Men trots etikgodkännande och patienters medgivande är tillgången till data ofta onödigt komplicerad. Regelverk, administrativa rutiner och juridiska tolkningar sätter i praktiken gränser för vad som går att genomföra.

Det är en vardag som många forskande läkare känner igen sig i. Samtidigt speglar denna vardag en bredare utveckling i svensk hälso- och sjukvård.

Klinisk forskning tappar mark i Sverige

Sverige har länge haft en stark position som forskningsnation. Medicinska genombrott, världsunika kvalitetsregister och en nära koppling mellan akademi och sjukvård har bidragit till bättre behandlingar och ökad överlevnad inom flera sjukdomsområden. Den kliniska forskningen som bedrivs nära patienterna och i vårdens vardag har varit en central del av denna utveckling.

Samtidigt ser vi nu en tydlig förskjutning. Antalet kliniska prövningar minskar och strukturerna är inte längre tillräckligt konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. Sverige riskerar att successivt tappa sin position som kunskapsnation inom medicin.

– Klinisk forskning är avgörande för att ny kunskap ska komma patienter till del. När den försvagas påverkas också vårdens utveckling och kvalitet, säger Anna Sarkadi, ordförande i Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk forskning.

Forskning trängs undan i vårdens vardag

Denna utveckling är inte slumpmässig. Forskning saknar i dag en självklar plats i vårdens styrning. När resurserna pressas prioriteras ofta forskningstid bort till förmån för kortsiktiga produktionskrav och tillgänglighetsmål.

För den enskilde läkaren innebär det att möjligheten att kombinera kliniskt arbete med forskning begränsas. Forskningstid saknas i många tjänster, administrativa hinder är omfattande och karriärvägarna otydliga. Samtidigt ökar kraven på klinisk produktion, vilket ytterligare minskar utrymmet för vetenskapligt arbete.

– Forskning kan inte bygga på enskilda initiativ eller ske vid sidan av det ordinarie arbetet. Det krävs strukturer som gör det möjligt att kombinera kliniskt arbete och forskning över tid, säger Anna Sarkadi.

När dessa strukturer saknas lämnar många disputerade läkare forskningen, trots att deras kompetens finns kvar i vården. Det innebär att viktig kunskap och erfarenhet inte tas till vara, och att möjligheten att utveckla vården försvagas.

Konsekvenser för patienter och vård

När den kliniska forskningen försvagas får det direkta konsekvenser för patienter och vård. Nya behandlingar når patienter långsammare och möjligheten att systematiskt utvärdera vårdens insatser minskar. Det blir svårare att avgöra vilka metoder som ger bäst effekt, och att säkerställa att resurser används där de gör störst nytta.

Risken ökar för att ineffektiva eller mindre ändamålsenliga metoder blir kvar längre än nödvändigt, samtidigt som införandet av nya, mer effektiva behandlingar fördröjs. Det påverkar både patientsäkerheten och vårdens kvalitet.

Om kliniska prövningar i större utsträckning förläggs till andra länder riskerar svenska patienter också att få senare tillgång till nya terapier. Skillnader i tillgång till forskning kan därmed leda till skillnader i vård och behandlingsresultat.

– Utan en stark klinisk forskning riskerar avståndet mellan forskning och patient att öka. Det drabbar i slutändan patienterna, säger Anna Sarkadi.

Forskning är därmed inte en fråga vid sidan av vården. Den är en förutsättning för vårdens kvalitet, säkerhet och utvecklingsförmåga.

Kvalitetsregister – en strategisk tillgång

Samtidigt har Sverige särskilda styrkor. De nationella kvalitetsregistren utgör en internationellt unik infrastruktur. De gör det möjligt att systematiskt följa upp behandlingar, jämföra resultat och generera ny kunskap direkt i vårdens vardag.

De spelar en central roll i att göra vården mer evidensbaserad och jämlik. Genom att följa upp resultat kan variationer i vård synliggöras och förbättringsarbete riktas dit behoven är som störst. Registren gör det också möjligt att utvärdera införandet av nya behandlingsmetoder och analysera deras effekter både för patienternas hälsa och för vårdens resursanvändning.

– Kvalitetsregistren är centrala för att koppla samman forskning och klinisk praktik och för att skapa ett lärande system i vården, säger Anna Sarkadi.

Trots detta är förutsättningarna osäkra. Finansieringen är ofta kortsiktig, styrningen otydlig och den nationella samordningen bristfällig. Det finns en reell risk att denna infrastruktur försvagas med konsekvenser inte bara för forskningen, utan för hela vårdens kvalitet och utveckling.

Även tillgången till hälsodata och biobanksmaterial begränsas i dag av komplexa och fragmenterade regelverk. Integritetsskyddet är centralt, men nuvarande system skapar onödiga hinder som försvårar forskning, innovation och uppföljning.

Forskning – en del av vårdens uppdrag

Svenska Läkaresällskapet ser forskning som en integrerad del av vårdens kärnuppdrag i nivå med vård och kompetensutveckling. Det innebär att forskning inte kan vara beroende av enskilda eldsjälar eller tillfälliga satsningar, utan behöver vara en strukturerad och självklar del av verksamheten.

För att stärka den kliniska forskningen krävs att vårdgivare tar ett tydligare ansvar. Forskning behöver ingå i styrning och uppföljning, med mål och resultat som följs på samma sätt som produktion och kvalitet. Det är först när forskning ges en tydlig plats i styrningen som den också kan prioriteras i praktiken.

Det krävs också bättre förutsättningar för forskande läkare. Skyddad forskningstid, fler kombinationstjänster mellan klinik och akademi samt tydliga och hållbara karriärvägar är avgörande för att kompetensen ska kunna utvecklas och stanna kvar i vården.

– Forskning behöver vara en naturlig del av vårdens uppdrag, inte något som sker när utrymme råkar finnas, säger Anna Sarkadi.

En nationell struktur för kliniska prövningar, med långsiktig finansiering och samverkan mellan akademi, vård och näringsliv, är nödvändig för att Sverige ska vara konkurrenskraftigt och kunna bidra till den medicinska utvecklingen.

Mot den bakgrunden behöver regeringen nu tydliggöra att forskning är en del av hälso- och sjukvårdens uppdrag, säkerställa långsiktig finansiering av forskningsinfrastruktur – inklusive kvalitetsregister och kliniska prövningar – samt skapa förutsättningar för kliniskt verksamma läkare att kombinera vård och forskning genom skyddad tid och hållbara karriärvägar.