Debatt: Därför säger vi nej till skärpt vårdgaranti
Att korta vårdköerna är angeläget. Men förslaget om en skärpt vårdgaranti riskerar att försämra tillgängligheten för patienter med stora vårdbehov. När politiskt fastställda tidsgränser styr vårdens prioriteringar riskerar medicinska behov att komma i andra hand, skriver företrädare för Svenska Läkaresällskapet (SLS) i en debattartikel i Altinget.
Alla patienter ska kunna få vård inom rimlig tid. Långa väntetider kan orsaka oro och riskerar att försämra patienters hälsa. Under drygt trettio år har olika former av vårdgarantier och ekonomiska stimulansmedel prövats för att korta vårdköerna. Trots detta saknas tydliga belägg för att vårdgarantierna har lett till varaktigt kortare väntetider på nationell nivå.
I betänkandet Behovsstyrd vård (SOU 2026:38) föreslås nu en skärpt vårdgaranti med ännu kortare tidsgränser. Svenska Läkaresällskapet avråder starkt från förslaget. Utredningen ger inte tillräckligt stöd för att en sådan skärpning skulle minska väntetiderna. Framför allt riskerar förslaget att motverka den grundläggande principen om vård efter behov.
Den svenska hälso- och sjukvården vilar på den etiska prioriteringsplattformen som består av tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Principerna är rangordnade, med kostnadseffektivitetsprincipen underordnad de två övriga. Det innebär bland annat att patienter med störst medicinska behov ska ges företräde.
En skärpt vårdgaranti medför en påtaglig risk för att patienter med stora medicinska behov trängs undan. När vårdgivare förväntas uppfylla allt snävare tidsgränser kan resurser behöva styras till patienter som omfattas av vårdgarantin, snarare än till dem med störst behov.
Särskilt bekymmersamt är att planerade uppföljningar inte omfattas av den föreslagna vårdgarantin. Patienter med kroniska och komplexa sjukdomar behöver ofta kontinuerlig uppföljning och långsiktiga vårdkontakter. När vården styrs mot att uppfylla snävare tidsgränser riskerar dessa patienters uppföljningar att nedprioriteras. Det som framstår som en förbättring av tillgängligheten kan därmed innebära försämrad vård för patienter med stora och långvariga vårdbehov.
Det finns också en risk att vårdens resultat i allt högre grad bedöms utifrån hur många besök som genomförs och hur snabbt de sker, snarare än om rätt patienter får rätt vård i rätt tid. En sådan utveckling riskerar att ytterligare förskjuta fokus från medicinsk kvalitet och patientnytta till produktion och uppfyllande av tidsgränser.
Det betyder inte att dagens väntetider är acceptabla. Tvärtom behöver tillgängligheten förbättras. Men åtgärderna måste utgå från vårdens faktiska förutsättningar, den etiska prioriteringsplattformen och patienternas medicinska behov – inte från administrativa mål och politiskt beslutade tidsgränser.
I stället för skärpta tidsgränser behövs ett systematiskt arbete för att identifiera och åtgärda flaskhalsar, exempelvis bristen på vårdplatser, omfattande administration och otillräcklig bemanning inom primärvården. Det är genom sådana förbättringar som tillgängligheten kan stärkas utan att vårdens etiska principer åsidosätts.
Svenska Läkaresällskapet uppmanar därför regeringen att avstå från förslaget om en skärpt vårdgaranti och i stället prioritera åtgärder som stärker vårdens förmåga att ge vård utifrån medicinska behov och samtidigt ökar tillgängligheten. Ingen patient med stora eller komplexa vårdbehov ska behöva stå tillbaka enbart för att någon annan omfattas av en politiskt fastställd tidsgräns.
Catharina Ihre Lundgren, ordförande, Svenska Läkaresällskapet
Anders Castor, ordförande, Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik
Niklas Ekerstad, ordförande, Svenska Läkaresällskapets delegation för medicinsk kvalitet
Altinget debatt "Svenska Läkaresällskapet: Därför säger vi nej till skärpt vårdgaranti" 2026-11-19