Reglering som stöd för läkares fortbildning
Finns det tillräcklig reglering i lag eller föreskrift kring ansvaret för fortbildning, som komplement till SLS fortbildningsmodell? Bör ett eventuellt förtydligande i regelverk om ansvar, riktas mot vårdgivaren eller både vårdgivaren och den enskilde yrkesutövaren?
Svenska Läkaresällskapet har utrett regleringsfrågan som presenteras i rapporten ”Reglering som stöd för läkares fortbildning” (2022) som antogs av SLS nämnd i januari 2022.
Fortbildning är en prioriterad fråga för Svenska Läkaresällskapet i enlighet med vad SLS medlemsföreningar och sektioner fört fram.
Belastningen på hälso- och sjukvården har under de senaste åren varit mycket hög på grund av covid-19-pandemin. De uppdämda vårdbehoven som under lång tid kommer att påverka hälso- och sjukvården kan riskera påverka utrymmet för läkares fortbildning. Konsekvenser av utebliven fortbildning kan i värsta fall bli en patientsäkerhetsfråga.
Undersökningar visar att läkare ägnar allt mindre tid åt fortbildning. Fortbildningen för färdiga specialister saknar de tidigare utbildningsfasernas struktur och målbeskrivning vilket ställer särskilda krav då detta är den längsta fasen i läkares gärning.
För att säkerställa att alla läkare fortlöpande vidareutvecklar nödvändig kompetens för arbetsuppgifter de ställs inför så behövs ett ordnat system. SLS presenterade ett förslag på ett sådant system och en modell för fortbildning i ett policydokument från 2015, Läkares fortbildning – en del av det yrkeslivslånga lärandet.
Det har länge diskuterats om det behövs en tydligare reglering om fortbildning, både vad gäller reglering av vårdgivarens ansvar och den enskilde yrkesutövarens ansvar. Ett par statliga utredningar har föreslagit tydligare reglering om fortbildning, men regeringen har inte gått vidare med förslagen. Regeringen har anfört att frågan om fortbildning är tillräckligt reglerad.
Då regleringsfrågan ständigt är aktuell har SLS utrett frågan. Syftet har varit att klarlägga gällande regler och redogöra för olika initiativ som tagits när det gäller reglering om fortbildning samt att redogöra för SLS tidigare uttalanden och synpunkter.
Frågor SLS ställt sig, och tagit ställning i:
- Finns det tillräcklig offentligrättslig reglering kring ansvaret för fortbildning, som komplement till SLS fortbildningsmodell?
- Bör ett eventuellt förtydligande av ansvaret främst riktas mot vårdgivaren eller både vårdgivaren och den enskilde yrkesutövaren?
SLS anser att
- Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete bör förtydligas i enlighet med gällande rätt.
- Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda hur vårdgivarens ansvar i enlighet med det som redan gäller kan förtydligas i föreskrifterna utifrån tidigare ledningsföreskrifter och Socialstyrelsens handbok. Regeringen bör samtidigt ge IVO i uppdrag att utreda hur tillsynen kan stärkas utifrån de förtydligade föreskrifterna. Professionerna i hälso- och sjukvården bör delta i arbetet.
- Regeringen bör tydliggöra att ett förtydligande av det som redan gäller är inte ett nytt uppdrag, utan ingår redan i vårdgivarens ansvar. Huvudmannen måste ta ansvar för god vård och ge vårdgivare rimliga förutsättningar att bedriva verksamheten i enlighet med lagkraven. Tillräckliga resurser måste avsättas för vårdgivarens ansvar att ge möjligheter till regelbunden fortbildning.
- Läkaren har ett eget ansvar för sin fortbildning, men vårdgivaren gör det möjligt genom att skapa utrymme i form av tid och resurser. En tydlig reglering av vårdgivarens ansvar är ett stöd.
- Frågan om hur fortbildning ska ske enbart kan ägas av professionen.
Läs & ladda ned SLS rapport ”Reglering som stöd för läkares fortbildning” (2022)