Mikael Sandlund kommenterar  Vårdanalys rapport om privata sjukvårdsförsäkringar

Den sista mars släppte Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys sin rapport om privata sjukvårdsförsäkringar. Det är ett regeringsuppdrag som myndigheten fick efter den stora uppmärksamheten i medierna under hösten/vintern 2019. De fick jämförelsevis väldigt kort tid på sig, vilket märks i produkten. Men Vårdanalys klarade sin tidsgräns – ett slags ”rapportgaranti” som man alltså uppfyllde. Däremot finner man i sin undersökning att det är vanligt att de författningsenliga vårdgarantierna inte upprätthålls av regionerna, och heller ej av de privata utförare som regionerna anlitar via upphandling, nationell taxa eller valfrihetslagstiftningen.

Rapporten mynnar ut i förslag som huvudsakligen handlar om bättre uppföljning från stat och regioner och bättre datafångst när det gäller olika aspekter av vårdutnyttjande.

Arbetet har avgränsats till att söka svar på tänkbara konsekvenser av privata sjukvårdsförsäkringar inom fyra frågeområden:

  • Risker kopplade till vård efter behov på lika villkor?
  • Ett mer diversifierat hälso- och sjukvårdssystem?
  • Påverkan på kapaciteten i den offentligt finansierade hälso- och sjukvården?
  • Påverkan på befolkningens förtroende och viljan att betala skatt?

Vårdanalys konkluderar: ” Överlag saknas mycket kunskap och underlag om faktiska konsekvenser av privata sjukvårdsförsäkringar, bland annat när det gäller hur kapaciteten i den offentligt finansierade vården påverkas. Men vi ser att personer med privat sjukvårdsförsäkring i genomsnitt får vård snabbare än personer med offentlig finansiering, och det är inte sannolikt att det beror på att de i genomsnitt har större medicinska behov. Försäkringarna ger vissa personer möjlighet att köpa något som de upplever att de inte erbjuds i den offentligt finansierade vården och som bättre passar deras önskemål. Den samhälleliga nyttan kan därför sägas öka, men samtidigt bli mer ojämlikt fördelad. Viktiga, grundläggande principer för hälso- och sjukvården berörs och framöver behövs både bättre kunskap och en beredskap att aktivt styra mot den utveckling som samhället önskar.”(sid 89)

Kapitel 3 med rubriken Fler möjliga konsekvenser erbjuder den mest spännande läsningen, även om bristen på data och relevant forskning att referera medför att resonemangen blir relativt teoretiska. Tidsbrist har medfört att Vårdanalys endast i begränsad omfattning haft möjlighet att själv samla och analysera data.

Det finns självfallet en juridisk sida av frågan, och det konstateras att: ”HSL gäller för kommuner och regioner i egenskap av huvudmän för hälso- och sjukvården (1 kap. 1 § HSL). HSL gäller också för samtliga vårdgivare, oavsett driftsform, huvudman och finansiering (1 kap. 1 § HSL och prop. 2016/17:43). Det är också tydligt att målet om en god hälsa och en vård på lika villkor, människovärdesprincipen och principen om vård efter behov gäller all hälso- och sjukvård (3 kap. 1 § HSL och prop. 1996/97:60). Hälso- och sjukvårdens huvudmän och vårdgivare har alltså ett ansvar för att följa HSL och att verka för dess målbild. Det gäller både offentliga och privata vårdgivare, och även vårdgivare som bedriver privat finansierad hälso- och sjukvård.” /Sid 47/

”Försäkringsbolag omfattas däremot inte av HSL (1 kap. 1 § HSL). Försäkringsbolag är alltså inte bundna av HSL:s bestämmelse om att prioritera efter behov eller att respektera alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. De strider alltså inte mot HSL om de begränsar möjligheterna att teckna försäkring på grund av till exempel ålder eller nedsatt hälsa. Även om försäkringsbolagen i formell mening alltså inte gör något fel, finns det en risk för att människovärdesprincipen och behovs-solidaritetsprincipen indirekt undergrävs om möjligheten att teckna en privat sjukvårdsförsäkring, och därmed få vissa fördelar i till exempel väntetider och utbud, påverkas av ålder, funktion i samhället och ekonomiska förutsättningar i stället för av det medicinska behovet.” /sid 48/

Ur ett professionsetiskt perspektiv är detta värt att notera. Den läkare som avser att leva upp till de läkaretiska reglerna och till den prioriteringsetiska plattformen kan alltså råka i svårigheter, något som Etikdelegationen lyfter i sitt uttalande:
Privata sjukvårdsförsäkringar leder till vård på olika villkor
(SLS Etikdelegation 2020-02-20)

Det som saknas i Vårdanalys rapport är ett mer systematiskt epidemiologiskt eller samhälls-medicinskt perspektiv.

Parallellt med Vårdanalys arbete jobbar Inspektionen för vård- och omsorg (IVO) med ett egeninitierat projekt, som så småningom kommer att redovisas. Man kan hoppas att den rapporten kommer att driva den juridiska utredningen längre än vad Vårdanalys gör.

Det som saknas i Vårdanalys rapport är ett mer systematiskt epidemiologiskt eller samhälls-medicinskt perspektiv. Faktum är att de privata sjukvårdsförsäkringarna främst tecknas av det utsnitt i befolkningen som på gruppnivå kan förväntas ha den bästa hälsan/de minsta vårdbehoven; det är människor (flest män) i 40-årsåldern med genomsnittligt högre utbildning och högre inkomster än vad som gäller för hela befolkningen. De är dessutom vanligen heltidssysselsatta och boende i storstadsområden är överrepresenterat. Därutöver kan man med försäkringsbolagens logik ”inte försäkra ett hus som brinner” – kända sjukdomar omfattas inte av försäkringarna. Eventuell ”avlastning” av det offentligt finansierade vårdsystemet från denna grupp bör därmed analyseras mot bakgrund av förväntat vårdutnyttjande från en generellt sett frisk befolkningsgrupp.

Mikael Sandlund 2020-04-01
Ordförande SLS delegation för medicinsk etik


Läs rapport: Privata sjukvårdsförsäkringar– möjliga konsekvenser för patienter och medborgare

 

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.