Gällande Socialstyrelsens nya riktlinjer för behandling av depression och ångest

Svenska Läkaresällskapet ger via SFAIM, Svensk förening för fysisk aktivitet och idrottsmedicin,  följande remissvar på utredningen 
 
Vi anser att riktlinjerna behöver kompletteras med information om fysisk aktivitet som behandlingsmetod framför allt när det gäller depression, men även för ångesttillstånd.  Det finns vetenskaplig evidens för att enbart fysisk aktivitet har likartad behandlingseffekt som samtalsterapi eller läkemedel för att reduceras symtom vid lindrig till måttlig depression. Detta är visat i ett flertal evidensbaserade översiktsstudier som tagits fram de senaste åren. En slutsats som även presenteras i depressionskapitlet i FYSS (Fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS 2015 & 2017, www.fyss.se).
 
I Socialstyrelsens rapport nämns inte fysisk aktivitet som behandling över huvud taget. Trots att det i Socialstyrelsensens kunskapsunderlag på sidorna 132-135 finns text om fysisk aktivitet som behandling vid depression. Socialstyrelsen nämner endast 6 vetenskapliga referenser, där flera betydelsefulla nytillkomna översiktsstudier saknas.
 
Gällande ångestsyndrom saknas evidensen för att enbart ge fysisk aktivitet som behandling.  I det samlade kunskapsunderlaget för ångestsyndrom i FYSS nämns att KBT och läkemedel har en bättre effekt än fysisk aktivitet, och slutsatsen är att enbart fysisk aktivitet inte kan rekommenderas vid ångesttillstånd. Däremot nämns att enbart fysisk aktivitet har en akut ångestsänkande effekt för individer med och utan ångestdiagnos. En systematisk genomgång av litteraturen visar att fysisk aktivitet vid ångestsyndrom har en likartad effekt som andra vanliga behandlingsmetoder (inklusive läkemedel och KBT), samt att fysisk aktivitet har bättre effekt än placebo och väntelista (Stonerock et al. 2015, "Exercise as Treatment for Anxiety: Systematic Review and Analysis."  Ann Behav Med 49:542-56 ). 
 
Till detta kan läggas att alla individer som har depression eller ångest inte träffar hälso- och sjukvårdspersonal och får därmed inte säkerställd diagnos. Så ett flertal personer som lider av nämnda diagnoser får inte någon eller tillräcklig behandling. Mot denna bakgrund är det betydelsefullt att Socialstyrelsens riktlinjer även inkluderar de evidensbaserade fördelar som finns med fysisk aktivitet då det i andra riktlinjer, utgivna av Socialstyrelsen 2011 lyfts levnadsvanor, inklusive fysisk aktivitet, fram. I dessa riktlinjer nämns att all hälso- och  sjukvård ska regelbundet ta upp och arbeta för bättre levnadsvanor, inklusive uppföljning av exempelvis fysisk aktivitet. 
 
Socialstyrelsen rekommenderar i andra riktlinjer värdet av fysisk träning vid somatiska sjukdomstillstånd som exempelvis inom hjärtsjukvård. Det finns evidens för att somatisk samsjuklighet är stor vid depression eller ångest, samt att denna samsjuklighet är ännu större då båda dessa tillstånd förekommer samtidigt. Fysisk aktivitet har en rad positiva effekter för många somatiska sjukdomar, se FYSS. Detta gäller för fysisk aktivitet såväl i preventionssyfte som behandlingsåtgärd vid olika sjukdomstillstånd.