"Beredskapen måste stärkas"

Vilken roll har du haft under pandemin?
– Jag har jobbat kliniskt med svårt sjuka covidpatienter på en intermediärvård/intensivvårdsavdelning på Infektionsklinken Skånes Universitetssjukhus i Malmö.

Största utmaningarna?   
– Att fatta beslut om vårdnivån för patienter där möjligheterna till överlevnad var begränsad. Att under pressade förhållanden få tillräckliga resurser för att ta hand om många svårt sjuka samtidigt. Frustrationen har ibland varit stor när man haft behov av fler patientvak och sjuksköterskor. Även språkbarriären – många patienter med invandrarbakgrund var svåra att kommunicera med. Att få dessa patienter att ligga i bukläge med högflödessyrgasbehandling trots värk och oro var många gånger en stor utmaning. Den kräftgång som slutenvården har drabbats av, i form av ständiga sparkrav utan hänsyn tagen till konsekvenserna, har gjort oss illa rustade för pandemin. Beslut från ett egenmäktigt SKR om att ta bort beredskapslager 2012 och nedmontering/sammanslagning av mikrobiologiska laboratorier trots att vi så sent som 2008–2009 hade pandemi av H1N1 har också bidragit till frustrationen.

Insatser för att klara utmaningarna?
– Först och främst all vårdpersonal som helhjärtat och oerhört professionellt har ansträngt sig till det yttersta i en väldigt pressad situation. Att personalen trots pressade förhållanden har kunnat ge tröst, kärlek och omtanke till patienter och anhöriga som många gånger har haft en omänskligt svår situation. Kameraövervakning  och monitorering av vitala  
funktioner med hjälp av avdelad personal som fick till uppgift att hela
tiden övervaka patienterna på en stor TV-skärm. Detta sparade mycket
resurser och förbättrade patientsäkerheten.  Samarbetet mellan olika  
kliniker och kollegor på vårt sjukhus har varit fantastisk. Medicinkliniken, akuten och intensivvården har tillsammans med oss på infektionskli-
niken varit sjukhusets ryggrad genom hela pandemin. Alla sjukhusets vårdavdelningar har solidariskt hjälps åt för att klara den stora utmaningen som pandemin har inneburit. Sjukhus- och krisledningen som har slitit
dygnet runt med att försöka ligga steget före pandemin.

Personliga lärdomar?
– Att pandemin som har varit en till synes omöjlig uppgift att lösa har tagit fram det bästa hos alla våra medarbetare så att vi med gemensamma krafter tagit oss igenom denna svåra tid.

Lärdomar för hälso- och sjukvården?
– Beredskapen för epidemier och pandemier måste stärkas. Minska beroendet av import av sjukvårds- och skyddsutrustning.  

Hur kan Sveriges beredskap inför nästa hälsokris stärkas?
– Inhemsk produktion av skyddskläder, annan utrustning, vaccin och basala läkemedel bör införas. Återskapa beredskapslager så att vi står bättre förberedda inför nästa pandemi.

Lärdomar för Sveriges beslutsfattare?
– Ökat centralt ansvar och styrning av sjukvården för att få en jämnare fördelning av resurserna över landet. SKR:s roll måste ifrågasättas! En väl utbyggd infektionssjukvård är viktigt i en god pandemiberedskap och också för att minimera undanträngningseffekter på övriga sjukvården.