"Frågan är inte om nästa hälsokris kommer, utan snarare när”

Vilken roll har du haft under pandemin?
– Jag har tagit hand om covid-patienter både på akutmottagning och intermediärvårdsavdelning, både i rollen som behandlande läkare och som bakjour/medicinsk ansvarig läkare. Dessutom har jag i min roll som ordförande i SWESEM deltagit i strategiska diskussioner med andra specialistföreningar och SLS.

Största utmaningar?   
– Direkt i början av pandemin var den största utmaningen att snabbt ställa om till nya arbetssätt, både vad gäller patientflöden, men även nya förändrade riktlinjer vad gäller medicinsk behandling och personlig
skyddsutrustning. Under senare delen av pandemin var och är den stora utmaningen att upprätthålla orken hos personal som har slitit hårt under lång tid. Ytterligare en utmaning har varit att hantera det bristfälliga evidensläget i början av pandemin, där det i mitt tycke ibland har funnits en tendens till att ge enstaka händelser eller fallbeskrivningar alldeles för stor inverkan på lokala behandlingsrekommendationer. Detta har minskat när mer och bättre data så småningom kom fram.

Insatser för att klara utmaningarna?
– Man har kunnat se att de befintliga katastrofplaner eller andra planer för förhöjd beredskap fungerar och att lokala/regionala sjukvårdsledningar med beslutsmandat är viktiga för att snabbt kunna driva igenom stora organisatoriska förändringar. Tyvärr har det varit en nödvändighet att till exempel dra ner på elektiv operativ vård för att kunna klara av pandemin. Det kan vara så att jag saknar insyn i vissa delar, men för övrigt anser jag att den främsta anledningen till att vi hittills har klarat av pandemin på det sättet vi har gjort inte beror på särskilda insatser eller bestämmelser, utan snarare på en otrolig vilja och arbetsmoral av sjukvårdspersonalen som har ställt upp och sträckt på sig mer än vad någon kan förvänta sig.

Personliga lärdomar?
– När pandemin började tänkte jag ”nu kommer jag mer eller mindre bo på sjukhuset i 2-3 månader och sen är det klart med pandemin” – i backspegeln en otrolig naiv tanke. Arbetet under pandemin har för mig som läkare ganska snabbt blivit rutin, men att den skulle pågå i mer än 18 månader var inget jag tänkte från början. Jag kommer ta med mig hur flexibel vi är som organisation och individer, och vad  vi kan åstadkomma genom  samarbete och utbyte över klinikgränser.

Lärdomar för hälso- och sjukvården?
– Sjukvården har redan innan pandemin varit hårt belastad och på de flesta sjukhus har det varit stora problem med tillgänglighet till vårdplatser och specialiserad öppenvård. Att ett så pass hårt belastat system sedan drabbas av pandemin gör att det blir i slutändan patienterna som drabbas – i minsta fall av längre väntetider till exempelvis elektiva operationer. All vård som inte blev av under pandemin kommer nu att behöva genomföras, och det är i nuläget oklart hur vi ska klara av detta. Jag anser att om det hade funnits ”mer luft i systemet” innan pandemin, så hade patienterna inte drab-
bats av inställd vård i lika stor utsträckning.

Hur kan Sveriges beredskap inför nästa hälsokris stärkas?
– Det kommer tillsättas en utredning med uppdrag att ge förslag för förbättrad krisberedskap. Den utredningen kommer säkerligen belysa frågor som lagerhållning av sjukvårdsmaterial och andra organisatoriska frågor, men jag hoppas att även frågor som tillgång till kvalificerad personal och
hur man ser till att den personalen stannar kvar inom vården kommer att belysas. Jag önskar att man kommer lyssna på professionen, det vill säga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor för att komma fram till rätt
slutsatser vad gäller förbättrad beredskap inför nästa hälsokris.

Lärdomar för Sveriges beslutsfattare?
– Frågan är inte om nästa hälsokris kommer, utan snarare när. Att ha ett förberett och välfungerande sjukvårdssystem är välinvesterade pengar. Nästa pandemi är viktigare än nästa val.

AKTUELL I PROGRAMMET!  
25/11 kl. 15.00–15.30 ”Covid-19 och Prehospital vård”
Föreläsare Frida Meyer
Moderator Michael von Schickfus  
Expert Nicholas Aujalay