”Grundforskningen är själva grundbulten i krisberedskap”

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska Institutet

Hur har KI:s verksamhet påverkats av pandemin?
– Vi fick snabbt övergå till att i huvudsak bedriva utbildning på distans, främst genom att utveckla olika digitala lösningar. Vår verksamhetsförlagda utbildning påverkades av de omprioriteringar som vården tvingades till.
Inom forskningen togs mängder av initiativ till covidrelaterade studier och vi såg en remarkabel omställning av vår laboratorieverksamhet, där KI bl.a. medverkat till att täcka samhällets behov av analyser av covidtester i stor
skala. KI har varit i fokus och våra forskare har dagligen medverkat i medier. Behovet av kunskap i samhället har varit extremt stort och våra medarbetare har tagit detta på allvar och konsekvent varit tillgängliga och delat med sig
av sina kunskaper.  På minussidan ser vi risk för undanträngningseffekter i forskning och att det har varit svårt att upprätthålla önskvärd kvalitet i delar av utbildningen när vi inte kunnat bedriva campusförlagd undervisning.  

Hur har du personligen påverkats av pandemin?
– Det har varit jobbigt att inte kunna träffa släkt och vänner – något jag förstås delar med många. Jag har också mer än tidigare insett hur viktigt det är med fysiska möten. Jag älskar att föreläsa för studenter och har fått göra det digitalt. Det har fungerat bra, men när jag nu i inledningen av höstterminen kunde träffa KI-studenter i en fysisk sal igen, blev jag oer-
hört glad och inspirerad.

Avgörande insatser inom KI för hanteringen av pandemin?
– Det finns många enskilda insatser att ta upp, men ska jag peka på några så handlar det främst om den snabba kunskapsutvecklingen, den mycket väl fungerande samverkan mellan forskning och vård och det goda samarbetet
med Region Stockholm. Att vi kunnat implementera upptäckter inom forskningen snabbt i vårdutveckling och patientnytta samt att alla på KI varit fokuserade på att kunna ställa och prioritera om snabbt. En konkret insats är de kurser i basal vårdhygien som KI tog fram i inledningen av pandemin – och som fler än 190 000 gått.

Hur ser du på Sveriges hantering av pandemin?
– Det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser, men det är uppenbart att vi inte lyckades skydda våra mest utsatta grupper tillräckligt i inledningen. Det finns också andra perspektiv som måste diskuteras, t.ex. vilken nivå av beredskap samhället bör ha för allvarliga hälsokriser och behovet att se över förvaltningsmodellen.

Vilka enligt dig är nyckelfaktorerna för att kunna möta nästa kris inom hälso- och sjukvården?
– Krisen visar att grundforskningen är själva grundbulten i krisberedskap. Klinisk forskning, vaccinproduktion, nya behandlingsmetoder vilar på decennier av grundforskning. Det är därför viktigt att upprätthålla och stärka denna. Samtidigt vill jag understryka att pandemibekämpning kräver en bred och djup ansats, som går bortom biomedicin och inkluderar samhällsvetenskaperna, ekonomi, etik, teknik och humaniora. Det behövs finansiering och en bredare satsning på det tvärdisciplinära akademiska samarbetet kring krisberedskap.

Hur agerar KI för att stärka beredskapen inför nästa hälsokris?
– Internt handlar det om att se över organisation, rutiner, dra lärdom av de erfarenheter vi fått och fortsätta skapa robusta system och strukturer för utbildning och forskning. Externt vill vi förstärka rollen som samhällsak-
tör både nationellt och internationellt. I våras etablerade vi KI:s Health Emergency and Pandemic Science Center som ska bidra till förbättringar av
den regionala, nationella  och globala beredskapen för  hälsokriser och pandemier

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.