”Vi behöver bygga kapacitet för att fånga tidiga varningssignaler”

Covid-19 pandemin har tydligt visat att ”emerging infections” kräver att man träffas över specialitetsgränser och intar ett interdisciplinärt förhållningssätt.

Professor Ann Lindberg, generaldirektör vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), ser därför väldigt positivt på att Svenska Läkaresällskapet i det kommande State of the Art covid-19-mötet inkluderar ett One Health-perspektiv. Det tydliggör att de som har smittskyddsansvar behöver agera än mer tillsammans.

– Jag är ser det som ett uttryck för att det finns en breddad förståelse för hur intimt hälsa hos människor är förknippat med djurs hälsa. Det gäller ju också frågan om antibiotikaresistens. Vi delar samma resurser, säger Ann Lindberg, epidemiolog och veterinär.

I pandemins backspegel kan hon konstatera att samarbetet mellan SVA, Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare har fungerat väldigt bra och smidigt i krissamverkan. Men det bygger på att relationerna och tilliten till varandras kompetenser finns på plats.

– Vi har haft en låg trigger för att sammankalla till gemensamma överläggningar. Som beredskapsmyndighet såg vi på SVA tidigt vad som höll på att hända vid covid-19 utbrottet och kunde snabbt ställa om och
hjälpa till bland annat med diagnostik, konstaterar hon.
Epidemiologi och kunskap om smittspridning inom och mellan djurbesättning har en stark ställning inom veterinärmedicin.

Ann Lindberg är övertygad om att det finns mycket att lära av varandra mellan professioner, men även på samhällsnivå.

– Inom veterinärmedicin, jordbruks- och livsmedelsnäringarna är vi vana vid drastiska interventioner för att stoppa smittspridning mellan djur i syfte att skydda människors hälsa. Men lika mycket för att skydda handeln från att sprida smitta med djur och djurprodukter. Det kan handla om kraftfulla
åtgärder från politiskt håll och lagstiftning som ingriper i människors och företagares liv och försörjningsmöjligheter. Ett uppifrån-och ner-perspektiv med lagstiftning på EU-nivå är tydligt närvarande i vår vardag. Det skiljer sig från folkhälsosidans förutsättningar där man har ett mer nationellt perspektiv och fokus på att skydda människor från smitta, ibland utan att fundera på vem som bär kostnaden för insatserna.

Synen på livsmedelssäkerhet och vettig djurhållning som en del av folkhälsoarbetet har kommit långt i Sverige och stor del av västvärlden, menar Ann Lindberg.

– Vi har ett gott djurhälsoläge i Sverige och begränsat med zoonoser eller livsmedelsburna smittor.

Men djurhållningen varierar i världen och människan intar allt fler områden som tidigare varit oexploaterade. Det får konsekvenser.

– Det är på goda grunder som vi har byggt strikta livsmedelssystem och reglerar handeln med levande djur. Men mänsklig aktivitet driver fram fler och fler hälsorisker, bland annat risk för påverkan från sjukdomar som enbart djur härbärgerat tidigare. Våra drivkrafter ökar helt klart riskerna för
”emerging infections”. Men vi behöver också ha koll på vem som är risk för vem, säger Ann Lindberg och ger händelseförloppet med masslakt av covid-19 smittade minkar i Danmark som exempel.

– Man trodde att de smittade minkarna skulle accelerera mutationer. Men mutationer har vi människor klarat att driva fram alldeles utmärkt på egen hand. Det är möjligt att risken som djuren utgör blir överdriven i lägen som detta, och acceptansen för en sådan risk är mycket låg, säger Ann Lindberg.

Förutsättningarna att beskriva och kartlägga händelser som kan leda till zoonoser förbättras hela tiden.

– Vi har god koll på vilka kandidaterna är.

Den fråga som många säkert kommer att ställa till Ann Lindberg, är var hon tror att nästa pandemi kommer att börja.

– Om det dyker upp ett virus hos djur som nabbt anpassar sig till människan som SARS-CoV-2 kan konsekvenserna bli stora, väldigt snabbt. Det viktigaste just nu är att vi bygger upp bättre kapacitet för tidiga varningssystem.

– Öppenhet och god kommunikation är också oerhört viktigt när smittspridning väl är konstaterad. Rätt information kan påskynda rätt agerande, och tvärtom. Pandemin har också blivit ett fantastiskt exempel
på hur den internationella gemenskapen kunde komma samman och mobilisera för att få fram vaccin. Det är en framgångssaga, också för nya mRNA vaccin som nu går att skala upp. Jag hoppas att vi kan fortsätta bygga vidare på den erfarenheten av kapacitetsbyggande.

Om Sveriges förutsättningar att agera i en pandemi tänker  Ann Lindberg att det behövs  en utredning om smittskyddslagen, eftersom den gällande
lagstiftning inte gav det utrymme att agera som hade behövts.

– Vi är vanligtvis ganska duktiga i Sverige på att teoretisera, men vi har inte  
övat så mycket i praktiken på krishantering. Övning ger färdighet. Hon
konstaterar att kriser förorsakade av smittor skiljer sig från andra kriser
då de skapar rädslor som i sin tur ger ändrade beteenden. Det går djupt i vår mänskliga  natur och in i alla delar av samhället.

Ann Lindberg menar att den här typen av State of the Art möte med många specialiteter samlade därför är så viktigt.

– Det behövs möten och personliga kontakter mellan olika expertområden så att det blir lättare att agera tillsammans inför och vid nästa utbrott.

Text: Ulrica Segersten Foto: SVA

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.