P77 – Mikrovaskulär dysfunktion mätt med kvantitativa perfusionskartor förekommer över ett år efter svår Covid-19 infektion

6. Komplikationer

Jannike Nickander1, Rebecka Steffen-Johansson1, Klara Lodin1, Daniel Loewenstein1, Judith Bruchfeld1, Michael Runold1, Andreas Sigfridsson1, Peder Sörensson1, Hui Xue2, Peter Kellman2, Martin Ugander3, Kenneth Caidahl1, Henrik Engblom1

1 Karolinska Institutet, och Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
2 National Institutes of Health, Bethesda, United States of America
3 Kolling Institute, Royal North Shore Hospital, and Northern Clinical School, Sydney Medical School, University of Sydney, Sydney, Australia

Bakgrund: Svår Covid-19 infektion kan orsaka en kaskad av kardiovaskulära komplikationer utöver viruspneumoni såsom lungemboli, akut högerkammarbelastning och allvarlig hjärtmuskelinflammation. Det inflammatoriska svaret kan påverka mikrocirkulationen i kranskärlen vilket kan leda till utveckling av mikrovaskulär dysfunktion (CMD), vilket potentiellt kan utgöra en mekanism för kardiovaskulära långtidskomplikationer post-covid-19. Det är okänt om CMD finns hos patienter som genomgått svår Covid-19 infektion, varför syftet med den här studien var att belysa förekomst av CMD 6–12 månader efter vårdtillfälle för svår Covid-19 infektion.

Metod: Patienter med svår Covid-19 infektion, definierad som respiratorisk svikt, i behov av andningsunderstöd (minst 5 l/min av oxygentillförsel) (n=31, medel ± SD ålder 56 ± 11 år, 23% kvinnor) undersöktes med kardiovaskulär magnetresonanstomografi (CMR) med en 1.5T skanner (MAGNETOM Aera) 290 ± 78 dagar efter utskrivning från Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm. Kvantitativa perfusionskartor (ml/min/g) inhämtades genom första-passage perfusionsavbildning under adenosinstress (140 microg/kg/min infusion) och vila efter bolus av intravenös kontrast (0.05 mmol/kg, gadobutrol). Global perfusion i vila och under stress mättes via utlinjering av endo- och epikardiella gränser. Kronarflödesreserv (CFR) beräknades som stressperfusion/viloperfusion. Patienten bedömdes ha CMD om CFR var under 2.04.

Resultat: Perfusionen ökade från 0.97 ± 0.3 ml/min/g i vila till 2.77 ± 0.9 ml/min/g under stress, p<0.001. CMD fanns hos 3 av 31 patienter (10%), 377, 274 respektive 203 dagar efter utskrivning.

Slutsats: CMD förekommer hos ca 10% av patienter 6–12 månader efter svår Covid-19 infektion, vilket ger en inblick i kardiovaskulär patofysiologi under långtidsuppföljning.