P64 – Infiltratutbredning och förekomst av lungemboli på DT lungartärer kan predicera sjukdomens svårighetsgrad och mortalitet hos sjukhusvårdade COVID-19 patienter

5. Kliniskt förlopp

Francesca Jalde1, 2, Mats O. Beckman3, Ann Mari Svensson2, 3, Max Bell1, 4, Magnus Sköld5, 6, Fredrik Strand3, 7, Sven Nyren2, 3, Anna Kistner2, 8

1 1 Department of Anesthesiology, Surgical Services and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
2 2 Department of Molecular Medicine and Surgery, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
3 3 Department of Radiology, Solna, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden
4 4 Department of Physiology and Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
5 5 Respiratory Medicine Unit, Department of Medicine Solna and Center for Molecular Medicine, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
6 6 Department of Respiratory Medicine and Allergy, Karolinska University Hospital Solna, Stockholm, Sweden
7 7 Department of Oncology-Pathology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden
8 8 Medical Radiation Physics and Nuclear Medicine, Karolinska University Hospital, Stockholm, Sweden

Bakgrund: Svår COVID-19 är kopplad till inflammation, emboliförekomst och hög mortalitet.

Metod: Detta är en retrospektiv, singel-centerkohort analys av 130 sjukhusvårdade COVID-19 patienter [35 kvinnor, 95 män, medianålder 57 år (51–64)] med klinisk misstanke om lungemboli. Emboliutbredning och infiltratengagemang på DT lungartärer graderades av två erfarna röntgenläkare: om infiltraten engagerade ≤50% (sparsamt) eller >50% (utbredda) av parenkymen. Patientdata, kliniska laboratorieparametrar, radiologi och 60-dagarsmortalitet insamlades.

Resultat: Lungemboli förelåg hos 26% av patienterna. En majoritet av embolierna var små och perifera. Patienter med utbredda parenkymförändringar, hade vidare lungartärdiameter (p< 0.05), högre CRP (p< 0.01), D-dimer (p< 0.01), troponin T (p< 0.001) och lägre hemoglobin (p< 0.001). I en multivariatanalys var D-dimer >7.2 mg/L [odds ratio (±95% CI) 4.1 (1.4–12.0)] och längre IVA vårdtid associerade till lungemboliförekomst (p< 0.001). Den högsta 60-dagarsmortalitet sågs hos patienter med utbredda parenkymförändringar i kombination med lungemboli (36%), följt av patienter med utbredda parenkymförändringar utan lungemboli (26%), att jämföra med gruppen med sparsamt parenkymengagemang och utan lungemboli, 0%. I en multivariatanalys var högt troponin T, D-dimer, lågt kreatinin och utbredda parenkymförändringar på DT lungartärer associerade till 60-dagarsmortalitet.

Slutsats: Lungemboli kombinerad med utbredda parenkymförändringar ökade mortalitetsrisken hos COVID-19. Förhöjd CRP, D-dimer, troponin-T, kreatinin och vidgad lungartärdiameter var associerat med sämre överlevnad och kan spegla allvarligare sjukdom. En liberal strategi avseende röntgendiagnostik bör rekommenderas vid klinisk försämring. Skiktröntgen även utan kontrast kan predicera utfall hos COVID-19. Vi spekulerar att röntgenundersökningar med högre resolution kan förbättra upptäckt av mikrotromber, påverka antikoagulationsbehandling och förebygga klinisk försämring hos COVID-19 patienter.