P6 – Långtidseffekt av steroidbehandling och respiratorbehandling hos intensivvårdade patienter med svår covid-19 infektion på Södersjukhuset – en prospektiv studie.

1. Behandling

Mari Roël1, Anna Schandl2, Pernilla Darlington2

1 Internmedicin, Södersjukhuset, Stockholm, Sverige
2 Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset

Bakgrund: Covid-19 är en ny sjukdom med mycket varierande sjukdomsgrad där de flesta får en mild sjukdom, medan några blir mycket svårt sjuka. Behandlingsrekommendationerna har varierat under pandemin och standardbehandling med kortison påbörjades på Södersjukhuset i maj 2020.

Ökad kunskap behövs beträffande långtidseffekter av olika behandlingsregimer. Studien syftar därför till att följa upp långtidseffekter hos intensivvårdade och hur lungfunktionen påverkats av steroid- samt respiratorbehandling.

Metod: Studien är prospektiv med uppföljning av intensivvårdade patienter på Södersjukhuset med covid-19 med behov av andningsunderstöd, 4-6 månader efter utskrivning från IVA. I uppföljningen ingick DT-thorax och fullständig spirometri.

Resultat: Av de 122 (75% män) var medelåldern 59 år. Ungefär hälften hade fått kortisonbehandling och ca 2/3 vårdats i respirator. Av de respiratorbehandlade hade drygt hälften fått kortison och något färre (45%) som erhållit HFNO/NIV. Fem månader efter utskrivning från IVA hade de kortisonbehandlade en sämre lungfunktion mätt som diffusionskapacitet (p<0.05). Det var däremot ingen signifikant skillnad mellan gruppen som vårdats i respirator jämfört med de som inte behövt detta.

Slutsats: Således verkar intensivvårdade med covid-19 som behandlats med steroider inte återhämta sig lika väl vad gäller lungans förmåga till syrgasutbyte jämfört med de som inte fått steroider. Återhämtningsgraden påverkades i mindre utsträckning av behandling med invasiv ventilatorbehandling kontra non-invasiv ventilation.