P53 – Akuta förändringar i vitalparametrar och sjukhusmortalitet hos COVID-19-patienter med icke-intensivvård på Karolinska Universitetssjukhuset

5. Kliniskt förlopp

Susanne Rautiainen^{1, 2, 3}, Marat Murzabekov¹, Frida Sundemo⁴, Rami Asfar⁴, Matilda Hellberg⁴, Pontus Hedberg⁵, Antoine Honoré^{4, 6}, Niklas Lidströmer⁴, Mikael Birge^{4, 7}, Pontus Naucler⁸, David Forsberg^{2, 4}, Eric Herlenius^{2, 4}

¹ Institutionen för Global Folkhälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
² ME Akutsjukvård, Astrid Lindgrens Barnsjukhus, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm, Sverige
³ Division of Preventive Medicine, Brigham and Women's Hospital, Boston, USA
⁴ Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁵ Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige
⁶ IS Intelligenta System, Kungliga Tekniska Högskolan, Stockholm, Sverige
⁷ Akutmedicinkliniken, Capio St Göran, Stockholm, Sverige
⁸ Institutionen för Medicin, Karolinska Institutet, Stockholm, Sverige

Bakgrund: Mätning av vitalparameterar har en central roll i att identifiera patienter med risk för allvarliga komplikationer. Dock har endast ett fåtal studier undersökt hur förändringar i manuell mätning av vitalparametrar är associerat med sjukhusmortalitet hos COVID-19-patienter med icke-intensivvård. Den här studien syftar till att studera sambandet mellan akuta förändringar vitalparametrar och sjukhusmortalitet för att öka förståelsen för behovet av nya preventiva åtgärder.

Metod: Detta är en retrospektiv kohortstudie av 4389 patienter med COVID-19 som vårdades på Karolinska Universitetssjukhuset (2 mars 2020 – 1 juni 2021). Vi samlade information om manuellt inrapporterade vitalparametrar, ålder, kön, IVA-vård och dödsfall via sjukhusets databas (Karda). ”Time-varying Cox proportional hazards model” användes för att beräkna Hazard ratio (HR) och 95% konfidensintervall (CI) för korttidsförändringar i vitalparametrar och sjukhusmortalitet. Vi inkluderade vårdtid med minst 1 mätning/dygn.

Resultat: I studien var 62,2% män. Medianåldern var 62 år (”interquartile range” (IQR) 24) och medianvärdet för BMI var 28 kg/m2 (IQR 6). Under uppföljningen noterades 333 dödsfall. I multivariata modellen där vitalparameterar studerades på kontinuerliga skala var minskat systoliskt blodtryck, ökad hjärtfrekvens, ökad andningsfrekvens och minskad saturation associerade, statistiskt signifikant, med sjukhusmortalitet (Tabell 1).

Slutsats: I den här studien var akuta förändringar i flertalet vitalparametrar kopplade till ökad sjukhusmortalitet under en icke-IVA-vårdtid. De här resultaten understryker vikten av mätning och utvärdering av vitalparametrar för att minska risken för allvarliga komplikationer. Framtida studier med implementering av ”deep machine-learning”-metoder kan öka förståelsen om tidiga initialt subtila förändringar i vitalparameterar kan förutspå begynnande patientsvikt och sjukhusmortalitet bättre än traditionella varningssystem.