P121 – Instängd mellan riktlinjer och ansvar under första vågen av covid-19 – en intervjustudie med sjuksköterskor och läkare på särskilda boende för äldre i Stockholm

13. Övrigt

Monica Bergqvist1, Caroline Wachtler2, 3, Pia Bastholm-Rahmner3, 4, Katharina Holmgren3, Lars L Gustafsson4, Anikó Veg5, Katharina Schmidt-Mende2, 3

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för omvårdnad, Karolinska Institutet, Alfred Nobels Allé 23, Box 23300, 141 83 Huddinge.
2 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för allmänmedicin och primärvård, Karolinska Institutet, SE-141 83 Huddinge.
3 Akademiskt Primärvårdscentrum, Region Stockholm, 113 65 Stockholm
4 Institutionen för Laboratoriemedicin, Avdelningen för klinisk farmakologi, Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset, 141 86 Stockholm
5 Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Region Stockholm, 102 39 Stockholm

Bakgrund: Äldre på särskilda boenden (SÄBO) har en ökad risk för insjuknande och död i covid-19 och därför införde regionen och läkarorganisationerna restriktioner som innebar bedömningar på distans av läkare. Detta förändrade sjuksköterskornas och läkarnas arbetssätt med ökad arbetsbörda och nya etiska frågeställningar. Studien beskriver sjuksköterskor och läkares upplevelser under den första vågen av covid-19.

Metod: Intervjuer med åtta läkare och fyra sjuksköterskor från olika SÄBO i Stockholm. Data samlades in vintern 2020/21 och analyserades med kvalitativ tematisk analys.

Resultat: De preliminära resultaten visar tre teman: 1) Riktlinjer skapade etiska och medicinska dilemman; sjuksköterskorna upplevde ett ökat ansvar för medicinska bedömningar; läkarna upplevde ett etiskt dilemma mellan riktlinjer och det medicinska ansvaret. 2) Brist på kunskap och etik i medierapportering skapar lidande; läkarna och sjuksköterskorna kände sig anklagade för bristande vård; felaktig tolkning av palliativ vård påverkade den äldre och närstående negativt; förtroendet för läkaren skadades. 3) SÄBO är en komplex vårdform; SÄBO har inte samma förutsättningar som sjukhus; smittspridning är svårkontrollerad; resurserna är begränsade.  

Slutsats: Riktlinjen att läkare skulle undvika besök på SÄBO emottogs olika. Vissa läkare ser sin roll som konsult och anser att fysiska möten med patienterna inte tillför något. Läkare som anser att fysiska möten är viktiga genomförde besök tvärtemot riktlinjerna. För sjuksköterskorna blev konsekvenserna ökat medicinskt ansvar. Medias rapportering om läkares bedömning och beslut har skadat allmänhetens förtroende för äldreomsorgen. Ett SÄBO är den äldres hem och ska inte vara utformat som en institution men en grund för basal vård måste finnas tillgänglig såsom kompetens och utrustning.