Minnesord

Till minne av Liv Hatle

Liv Hatle föddes i Kirkenes i Nordnorge 1936. Hon fick sin läkarutbildning i Oslo, blev specialist i internmedicin och kardiologi i Trondheim, och efter ett par år som kardiolog i Oslo verkade hon som kardiolog i Trondheim från 1974 till 1992. I Trondheim fanns en livaktig medicinsk–teknisk verksamhet och Liv Hatle insåg tidigt att samarbete mellan teknik, fysiologi och medicin är fruktbart för att utveckla den icke-invasiva hjärtdiagnostiken med i första hand ultraljud, en teknik som var i sin linda under 70-talet.

Trondheimgruppen utvecklade främst dopplerdiagnostiken, för registrering och mätning av blodflöden och dynamiken i dessa, tillämpat för att värdera klaffel, medfödda hjärtfel och hjärtats tömnings- och fyllnadsfunktion. Utveckling av teknik och medicin gick hand i hand vilket var en nyckel till framgång, och många pionjärarbeten inom hjärtdiagnostikområdet lade grunden till den icke-invasiva hjärtdiagnostik som patienter världen över i dag drar nytta av. Den kursverksamhet som bedrevs i Trondheim främjade dopplerekokardiografins utveckling i Norden.

Den som har fått vara med om den kardiologiska ultraljudsdiagnostikens utveckling under ett antal decennier har fått uppleva att nya modaliteter, metoder och mätvariabler sett dagens ljus, att en ny mätmetod förklarats lösa alla problem, för att fem år senare ha avklätts sina begränsningar och fått sin plats i den diagnostiska arsenalen. Liv Hatle föll aldrig för de enkla lösningarna utan drev hela tiden en integrerad syn på diagnostiken där olika mätningar kunde bidra med sin pusselbit och sammantaget med kliniskt kunnande bidra till att komma så långt som möjligt i analysen av patientens problem.

Liv Hatle utgick i sin forskning från de kliniska problemställningarna och analyserade dessa mot bakgrund av patofysiologin, med tillämpning av den nyutvecklade tekniken. Hon var anspråkslös med en självklar auktoritet och mån om att undervisa för att sprida kunskap och avliva myter och missförstånd. Många gjorde reflektionen att man med fördel åhörde en föreläsning av henne ett antal gånger innan all visdom uppfattats, och hon undervisade också gärna »hands-on« med en respekt för patienten och med målet att poängtera att hantverket och den teoretiska bakgrunden går hand i hand.

Liv Hatle var under sin långa gärning gästprofessor vid många universitet och högprofilcentrum i världen. Ur ett svenskt perspektiv kan nämnas att hon var professor i kardiologi i Linköping, och verksam vid klinisk fysiologi vid Hjärtcentrum där, i slutet av 90-talet.

Den kardiologiska historieskrivningen innehåller många stora män, och utöver alla andra avtryck Liv Hatle gjort har hon en betydelse som kvinnlig förebild inom kardiologin och den tekniskt profilerade diagnostikverksamheten. Hon beskrivs ibland som dopplerdiagnostikens moder.

Vi som haft förmånen att få känna och samarbeta med Liv Hatle minns henne med tacksamhet, och hon har en självklar plats i utvecklingshistorien för den moderna hjärtdiagnostiken.

Eva Nylander och Jan Engvall; båda klinisk fysiologi, Linköping

Foto: Aftenposten

Göran Hedenstierna, professor i klinisk fysiologi vid Uppsala universitet, dog den 12 juli 2021, 79 år gammal.

Göran Hedenstierna var en pionjär inom forskning rörande andningsfunktion under ventilatorbehandling. Det var han som för första gången använde datortomografi för att bedöma förändringar i lungan orsakade av artificiell ventilation. Han introducerade i Uppsala en ny teknik, Multipel Inert Gas Eliminations Teknik (MIGET), med vilken man kunde kartlägga ventilations- och blodflödesförhållandet i lungan och har utvärderat det kliniska värdet av flera andra fysiologiska metoder, såsom elektrisk impedanstomografi och forcerad oscillationsteknik för att identifiera lungpåverkan och optimera artificiell ventilation i samband med operationer. Han har också varit en av pionjärerna att studera effekterna av inandad kvävemonoxid på lungfunktionen.

Göran Hedenstierna var en av de mest kända svenska forskarna i världen inom sitt ämnesområde. Han uppnådde under sin karriär nästan 700 publikationer och hans kunskaper återfinns i många böcker. Hans extraordinära empati, generositet, entusiasm och undervisningskapacitet lockade ett stort antal unga forskare från både Sverige och andra länder till Uppsala universitet, och han handledde inte mindre än 71 personer till doktorsexamen.  Många av dem är nu väletablerade forskare och forskargruppsledare i olika delar av världen.

Modellen för lagarbete som han skapade mellan teknisk personal och forskare har gjort laboratoriet till en unik referensinfrastruktur för forskare i hela Europa. Efter hans pensionering 2008 uppkallade Uppsala universitet det tidigare experimentella laboratoriet för klinisk fysiologi för ”Hedenstierna laboratoriet” för att erkänna hans enastående bidrag till medicinsk forskning.

Göran Hedenstiernas nyfikenhet och drivkraft resulterade i att han fortsatte forska lika ivrigt efter pensioneringen och var engagerad både i laboratoriets verksamhet, handledning av doktorander, föreläsningar på kongresser samt att fortsätta forska vidare hur respiratorbehandling kan ges utan att skada lungan inom intensivvården. Under det senaste året var han engagerad i att studera värdet av behandlingen med inandad kvävemonoxid i vården av Covid-patienter, en fortsättning på de studier som han gjorde i Kina på SARS-patienter.

Forskarsamhället i världen inom anestesi och intensivvård samt klinisk fysiologi, professorerna och hela den akademiska gemenskapen vid Uppsala universitet kommer att sakna honom väldigt mycket.

För kollegorna,

Gaetano Perchiazzi, docent i anestesi och intensivvård samt biträdande överläkare, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset

Miklos Lipcsey, professor i anestesi och intensivvård samt överläkare och föreståndare för Hedenstierna laboratoriet, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset

Andrei Malinovschi, professor i klinisk fysiologi samt specialistläkare, Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset

Docent Egil Henriksen, verksamhetschef på Fysiologkliniken Region Västmanland, avled hastigt den 13 mars 2018. Egil blev 60 år. Han efterlämnar tre barn samt släkt och vänner i Sverige och i Norge.

Efter avslutad läkarutbildning i Oslo kom Egil Henriksen till Västerås 1990 för att arbeta som läkare och utbilda sig inom klinisk fysiologi. Som duktig idrottare på elitnivå inom skidskytte, med bland annat stafettguld i norska juniormästerskapen 1977, blev det naturligt för honom att fördjupa sig i kroppens förmåga att hantera stora belastningar, speciellt med fokus på hjärtat. Fysiologkliniken i Västerås hade mångåriga forskningstraditioner, vilket lockade den nyfikne Egil. Han gav ett viktigt bidrag i utredningen av den svårförklarade anhopningen av oväntade dödsfall bland unga elitorienterare under 90-talet. Egil kunde framgångsrik försvara sin doktorsavhandling ”Cardiac morphology and dynamics in Swedish elite orienteers: Evaluation of the right and left ventricle by two-dimensional and doppler echocardiography” i december 1999 som den förste doktorand som examinerades vid Centrum för klinisk forskning i Västerås. Hans forskarkarriär ledde till docentur 2010. Egil var delaktig i mer än 45 vetenskapliga publikationer.

Egil Henriksen var en skicklig pedagog med stort intresse för undervisning. Han var generös med handledning av blivande specialister och doktorander. Med sitt engagemang har han hjälpt många medarbetare såväl akademiskt som yrkesmässigt. Egils strävan att göra rätt för patienterna och hans genuina intresse för förbättring av vardagssjukvården ledde till avancemang. Mellan 2003–2010 var Egil verksamhetschef på Fysiologkliniken och därefter på Röntgenkliniken. Hösten 2017 tog han åter vid som verksamhetschef på Fysiologkliniken. Egil var en uppskattad chef som bidragit till den höga kvalitet och goda arbetsmiljö som finns på kliniken.

Egil hade en stor kärlek till sina barn som han alltid satte i centrum och pratade varmt om. På fritiden fanns tid för träning i gym eller cykling i det västmanländska landskapet. Han kopplade av med böcker, utflykter i skogen med svamp- och bärplockning eller hummerfiske på Västkusten. Att hälsa på familjen i Norge var ett viktigt inslag i Egils liv.

Egil Henriksen kommer för alltid finnas i vårt minne som en kunnig och vetgirig person med bestämda uppfattningar. Framförallt minns vi en man med stor empati och varmt hjärta. Våra tankar går till Egils anhöriga och särskilt hans barn.

Medarbetare och kollegor
genom Milena Sundstedt och Pär Hedberg