SLS och SLF uppmanar Smer att fördjupa utredning om läkarassisterat döende

Debatten om det bör införas en möjlighet för beslutskompetenta patienter med obotlig sjukdom i sent stadium att efterfråga läkarassisterat döende blossar då och då upp i Sverige. Senast hände detta i januari 2022 i samband med Björn Natthiko Lindeblads död. Frågan är komplex och väcker en rad frågor av medicinetisk, juridisk, socialpolitisk och även praktiskt-klinisk karaktär. Det finns goda argument både för och emot ett införande, vilket motiverar en respektfull och saklig diskussion både i form av en samhällsdebatt och i inomprofessionell form bland läkare och andra vårdprofessionella. Från aktuella enkätundersökningar vet vi att den svenska läkarkåren är splittrad – några vill se att möjligheten införs, andra vill det inte.

Svenska Läkaresällskapet (SLS) har sedan länge välkomnat en bred diskussion, medan Sveriges läkarförbund (SLF) tidigare haft en annan inställning. Det är mycket glädjande att SLS och SLF nu tillsammans står bakom en skrivelse till Smer (Statens medicin-etiska råd) där vi ber Smer att fördjupa det faktaunderlag som behövs för att på ett konstruktivt sätt kunna diskutera om läkarassisterat döende bör eller inte bör finnas i Sverige.

SLF och SLS anser att frågan om ett eventuellt införande är en bred samhällsfråga som måste belysas brett. Det är också en ur läkarprofessionell synpunkt mycket angelägen fråga.

2017 publicerade Smer en kunskapssammanställning om dödshjälp som redovisade det då tillgängliga empiriska materialet rörande tillämpningen av den så kallade Oregonmodellen för läkarassisterat döende. Nytt empiriskt material har sedan dess tillkommit som beskriver attityder till läkarassisterat döende och andra former av dödshjälp hos den svenska läkarkåren.

Lynöe et al. publicerade under 2021 en attitydundersökning utförd i samarbete med Svenska Läkaresällskapet bland svenska läkare inom relevanta specialiteter, och med utgångspunkt i detta material har ytterligare analyser publicerats 1, 2. En likartad studie gjordes år 2007 och har använts för jämförande analyser avseende eventuella förskjutningar i läkarkårens attityder till läkarassisterat döende. Sveriges läkarförbund gjorde under 2021 en elektronisk enkätundersökning med likartade frågeställningar.

Resultaten från dessa undersökningar ger en tämligen samstämmig bild när det gäller uppfattningarna i den svenska läkarkåren. I SLS-studien svarade 47 % att de var positiva till läkarassisterat döende, jämfört med 35 % i studien från 2007, vilket är en signifikant skillnad. Det fanns skillnader mellan subgrupper bland de svarande baserat på kön, ålder och medicinsk specialitet, vilket framgår av artikeln.

I SLF-studien svarade 40 % att de var positiva till läkarassisterat döende och/eller eutanasi fördelat i lika stora proportioner. Den övergripande bilden är således likartad i de båda studierna och av allt att döma har det skett en förskjutning i riktning mot en mer positiv uppfattning om läkarassisterat döende i läkarkåren under senare år.

Internationellt har det också tillkommit en omfattande mängd empiriskt material som berör de frågeområden som belystes i Smer-rapporten. En utveckling har även skett i omvärlden på så sätt att ett antal nationer förändrat sin lagstiftning så att den nu reglerar läkares möjligheter att tillmötesgå patienters önskemål om att avsluta sina liv med hjälp av läkarassisterat döende. För närvarande är dödshjälp i någon form tillåten i ett femtontal länder och i flera andra länder pågår ett lagstiftningsarbete i den riktningen. Fortfarande är det dock en mycket liten andel av världens befolkning som lever i länder där läkarassisterat döende omfattas av lagstiftning.

Tillgänglig kunskap talar även för att Sveriges befolkning har en mer positiv inställning till läkarassisterat döende än läkarkåren. Samtidigt har flera patientorganisationer angivit stora risker med läkarassisterat döende och är entydigt emot ett införande. Diskrepansen mellan allmänheten och de som mest är berörda bör belysas. De flesta i Sverige är medvetna om att läkarassisterat döende inte är tillåtet enligt svensk lag. Samtidigt har stora delar av befolkningen en positiv inställning till läkarassisterat döende när de svarar i enkäter utan föregående fördjupning av frågan. Det finns även en oklarhet om huruvida legitimerad sjukvårdspersonal kan medverka i läkarassisterat döende och därefter behålla sin legitimation.
Sammanfattningsvis är vår bedömning att det för närvarande råder stora oklarheter på detta område som bör utredas.

Följande punkter bör belysas i en fördjupad utredning enligt SLS och SLF:

• En uppdatering av Smers kunskapssammanställning från 2017.
• En översikt av hur frågan om läkarassisterat döende legalt och praktiskt hanteras i länder som har ett hälso- och sjukvårdssystem som är likartat det svenska.
• En etisk analys av vilka värdekonflikter som kan vara förenade med ett införande och ett praktiserande av läkarassisterat döende.
• En juridisk analys av eventuella behov av följdändringar i annan lagstiftning och dessas konsekvenser vid ett eventuellt införande av läkarassisterat döende.
• En översikt av hur man i de länder där läkarassisterat döende är tillåtet har löst frågan om rätt att avstå för läkare att administrera läkarassisterat döende/alternativt frivillighet för läkare att arbeta med läkarassisterat döende.

Läs skrivelsen