Vilka patienter ska med på standardtåget och i vilken turordning?
SLS ordförande Tobias Alfvén medverkade tidigare i veckan i ett panelsamtal om kunskapsstyrning tillsammans med Maziar Mohaddes, ordförande för nationella programområdet rörelseorganens sjukdomar, samt Karl Åke Jansson, sektionschef rekonstruktiv ortopedi, Karolinska Universitetsjukhuset.
Samtalet arrangerades av Dagens Medicin i samarbete med Dagens Samhälle under den digifysiska konferensen ”Vårdarenan”.
Maziar Mohaddes inledde med att beskriva vad nationell kunskapsstyrning handlar om:
- ett gemensamt system för att leverera en mer kunskapsbaserad, jämlik och resurseffektiv vård av högkvalitet som består av tre delar; kunskapsstöd, uppföljning och analys samt stöd till verksamhetsutveckling och ledarskap
- med ambitionen att utveckla, sprida och använda bästa möjliga kunskap inom hälso- och sjukvården
- med målet att den bästa kunskapen ska finnas tillgängligt och användas i varje patientmöte
För att beskriva hur nationell kunskapsstyrning kan fungera i praktiken lyftes patientgruppen med höftartros som ett exempel. Karl Åke Jansson beskrev vikten av att professionen är delaktig och arbetar tvärprofessionellt för att ta fram ett evidensbaserat kunskapsunderlag som sedan kan leda till ett eventuellt vårdförlopp och hur detta sedan bör förankras hos såväl patienter, vårdare, tjänstemän och regionpolitiker i alla regioner.
Kunskapsstyrning och personcentrade och sammanhållna vårdförlopp är högaktuella ämnen som har diskuterats inom Svenska Läkaresällskapet, bland annat vid ordföranderåden med SLS föreningar. Det som framkommit i dessa diskussioner är vikten av att professionen är delaktig i arbetat och finns med som representanter i de nationella programområdena samt risken för eventuella undanträngningseffekter.
Svenska Läkaresällskapet anser att alla utvecklingsprojekt inom hälso- och sjukvården ska inkludera professionen, bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet samt följas upp och utvärderas, något Tobias Alfvén särskilt lyfte fram i panelsamtalet. När det gäller kunskapsstyrning och prioriteringar lyfte Tobias även risken för att man tenderar att mäta det som är enkelt att mäta, och att det i sin tur är det som premieras. Det är viktigt att följa upp eventuella undanträngningseffekter och fånga in de patientgrupper som har stora komplexa vårdbehov och som inte passar in i ett patientflöde.