Regeringen bör se över vårdansvaret för personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom

Socialutskottet anser att regeringen bör se över hur vårdansvaret för personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom kan samlas hos en huvudman. Det efter att SVT sänt "Uppdrag Granskning" och programmet "Vem kan rädda Sanne?" som väckt stor uppmärksamhet i media. Mikael Sandlund, professor och överläkare i psykiatri vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå universitet samt ordförande i SLS delegation för medicinsk etik kommenterar.

SVT:s program ”Uppdrag Granskning” har granskat hur lagstiftningen kring psykiatrisk vård och missbruk påverkar vården av personer med psykisk ohälsa och samtidig beroendesjukdom. I programmet ”Vem kan rädda Sanne?” får vi följa Sanne och hennes mamma som under tre års tid bollas runt i vårdsystemet utan att någon tar ansvar för att Sanne får den vård och behandling som hon är i desperat behov av.

Sanne lider av anorexi och beroendesjukdom. Eftersom ansvaret för vård, stöd och service i Sverige är delat mellan kommunerna och landstingen/regionerna på ett sätt som kan medföra att huvudmännen bollar klienter mellan sig, och tämligen godtyckligt drar gränser för vad som anses vara respektive huvudmans uppgifter, kan människor komma i kläm. I Sannes fall resulterar detta i att hon slussas runt mellan olika akuta vårdinstanser, och ibland helt avvisas.

Programmet har väckt stor uppmärksamhet och nu agerar Socialutskottet som anser att regeringen återigen bör se över hur vårdansvaret för personer med psykisk ohälsa och beroendesjukdom kan samlas hos en huvudman.

År 2011 lämnade regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson över betänkandet ”Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35)” till regeringen. Grundförslaget var att huvudmannaskapet för vård vid substanssyndrom (missbruk och beroende av psykoaktiva substanser; alkohol och andra droger) skulle samlas hos sjukvårdshuvudmannen (landstingen/regionerna).

– Förslaget togs aldrig vidare, trots att många remissinstanser ställde sig positiva, säger Mikael Sandlund, professor och överläkare i psykiatri vid Norrlands universitetssjukhus, Umeå universitet samt ordförande i SLS delegation för medicinsk etik. SKL var däremot emot en sådan förändring.

– Det skulle dröja ytterligare åtta år och ett granskande TV-program som på nära håll visar hur dysfunktionellt vård- och stödsystemet kan vara för personer med substanssyndrom, i synnerhet för dem som både har substanssyndrom och annan psykisk sjukdom – innan något händer.  Äntligen, får man säga, avslutar Mikael Sandlund.

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.