Dags att skärpa ansvaret för läkares kontinuerliga fortbildning för patienternas och samhällets bästa!

Läkare ägnar allt mindre tid åt extern fortbildning, främst på grund av ökade produktionskrav och begränsad budget. Det är oacceptabelt anser Svenska Läkaresällskapet (SLS) som vill se en skärpning av verksamhetschefens ansvar när det gäller läkares fortbildning. I en debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet lyfter SLS särskilt fram fyra utvecklingsområden för att säkra läkares fortbildning.

SVD DEBATT 2018-11-20 Läkaryrket bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet och ställer höga krav på kompetensutveckling genom hela yrkeslivet. Patienten förväntar sig och litar på att vi läkare är uppdaterade om de senaste forskningsrönen och behandlingsriktlinjerna – då våra beslut kan göra skillnad mellan liv och död. Detta förtroende måste förvaltas och förutsätter att vi som profession går in och tar vårt ansvar för att upprätthålla adekvat kunskapsnivå. För att kunna göra det måste vi få förutsättningar och rimliga resurser till vårt förfogande.

Läkare vill självklart ge bästa tänkbara vård och behandling till sina patienter. Kontinuerlig kompetensutveckling för medarbetare i vården är en förutsättning för att vi ska kunna leverera en hälso- och sjukvård av hög kvalitet. Undersökningar visar att läkare i Sverige ägnar allt mindre tid åt extern fortbildning främst på grund av ökade produktionskrav i verksamheten och begränsad budget. En verksamhet som nöjer sig med dagens kunskapsnivå stagnerar, vilket på sikt hotar patientsäkerheten och kan få förödande konsekvenser. Det är något som svensk hälso- och sjukvård inte har råd med. Vi kan inte acceptera omständigheter i sjukvården som gör att fortbildning ständigt bortprioriteras. Trenden måste vända.

Svenska Läkaresällskapet (SLS) och våra 67 vetenskapliga sektioner arbetar för en mer kunskapsorienterad hälso- och sjukvård. Vi har utvecklat en modell för läkares fortbildning som ska säkerställa att alla läkare har erforderlig kompetens för nuvarande och kommande verksamhet. Detta menar vi är avgörande för att nå målet om en god och jämlik vård.

För att kunna implementera fortbildningsmodellen som en naturlig del i alla verksamheter ser vi fyra avgörande utvecklingsområden: 

  1. Kulturförändring på djupet. Det måste ske en kunskapsrevolution inom hela hälso- och sjukvården. Vi måste gå från en produktionsorganisation till en kunskapsorganisation – där kunskap premieras lika mycket som produktivitet. Där framtagandet och spridning av ny kunskap blir en självklar del i det dagliga arbetet. Vi talar om en kulturförändring där kompetensutveckling och kontinuerligt lärande byggs in i systemen genom flera olika aktiviteter som, kollegial dialog, reflektion och återkoppling samt fortlöpande litteraturstudier och kurser. Detta kräver resurser och ledarskap som vågar prioritera kunskapsutveckling. Verksamheter som lyckas med detta har goda förutsättningar att uppnå en god och jämlik vård och får lättare att rekrytera medarbetare.

  2.  Öronmärkta resurser och en årlig fortbildningsplan. Att satsa på kunskap ska ses som en långsiktig investering. Arbetsgivaren måste se fortbildning som en naturlig del av verksamheten och ställa rimliga resurser till förfogande. I verksamhetschefens uppdrag bör ingå krav på årlig fortbildningsplan för varje enskild specialistläkare som kopplas till tid för lärande i arbetet samt en fortbildningspott som inte kan reduceras i tider av knapp ekonomi. Fortbildningsplanen ska utgå från identifierade kunskapsluckor ur verksamhetens, samhällets och individens behov samt möta de krav på adekvat kompetens som respektive sektion/specialitetsförening tar fram. Fortbildningen ska dokumenteras och planen årligen följas upp. Verksamhetschefens ansvar när det gäller läkares fortbildning bör framgå i författningen.

  3. Kvalitetssäkring av läkarnas fortbildning. Fortbildningsplanerna ska kompletteras med ett regleringssystem som ägs av professionen och som bygger på att varje sektion/specialitetsförening tar fram kriterier för kontinuerlig kompetensutveckling. Sektionerna och SLS skapar en gemensam organisation för granskning av enskilda läkares fortbildningsportföljer vid överenskomna tidpunkter. Granskningen ska leda till certifiering från SLS.

  4. System för uppföljning och extern granskning. Det behövs en systematisk uppföljning av den professionella kompetensutvecklingen där aggregerade data om genomförd fortbildning i olika sjukvårdsområden redovisas i öppna jämförelser. Verksamheter måste också utsättas för extern granskning på djupet. SLS har utvecklat en modell för professionsbaserad medicinsk kvalitetsrevision, som bygger på att läkare med representanter för andra yrkeskategorier inom vården regelbundet granskar kliniker och vårdcentraler runt om i landet. Revisionen ska omfatta medicinska resultat, patientsäkerhet och eventuella bortträngningseffekter. Även forsknings- och fortbildningsmiljön på den klinik eller vårdcentral som granskas ska ingå. Denna revisionsmodell vill vi se implementeras i hela hälso- och sjukvården.


Vi som företräder läkarkårens vetenskapliga, oberoende professionsorganisation, Svenska Läkaresällskapet, kräver ökade satsningar på läkarnas fortbildning för patienternas och samhällets bästa!

Britt Skogseid, ordförande Svenska Läkaresällskapet, professor, överläkare, intern-medicin/endokrinologi, Uppsala universitet, Akademiska sjukhuset

Bo Runeson, professor, överläkare, psykiatri, Karolinska Institutet, Stockholms Läns Landsting

Christina Bergh, professor, överläkare, obstetrik/gynekologi, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborgs universitet

Ingmarie Skoglund, medicine doktor, specialist i allmänmedicin, Närhälsan Västra Götalandsregionen, Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet

Karl Sallin, specialistläkare, doktorand, pediatrik, Karolinska Universitetssjukhuset, Uppsala universitet

Kiku Pukk Härenstam, medicine doktor, specialistläkare pediatrik, Nya Karolinska Universitetssjukhuset

Mats Ulfendahl, professor, experimentell audiologi och otologi, forskningsdirektör, Region Östergötland

Mikael Sandlund, professor, överläkare, psykiatri, Norrlands universitetssjukhus, Umeå universitet

Märit Halmin, medicine doktor, specialistläkare, anestesi- och intensivvård, Södersjukhuset

Ola Björgell, docent i Medicinsk radiologi, Lunds Universitet. Regionöverläkare, Region Skåne

Patrick Vigren, verksamhetschef, medicine doktor, specialistläkare, neurokirurgi, Region Östergötland

Tobias Alfvén, specialist i barn- och ungdomsmedicin,  Sachsska barn- och ungdomssjukhuset, SÖS, docent i global hälsa, Karolinska Institutet

Torbjörn Ledin, professor, överläkare, öron-näsa-hals, Linköpings universitet, Region Östergötland

 

Läs artikeln på SVD debatt

Läs pressmeddelande

Läs mer om SLS arbete för förbättrad hälsa och sjukvård i vårt Idéprogram

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.