
Rapportering från dialogmöte om kunskapskapsstyrning 2025
I början av mars bjöd SLS arbetsgrupp om kunskapsstyrning in till dialogmöte mellan SLS föreningar och NPO (Nationella programområden).
Syftet med mötena var att gemensamt diskutera hur samarbetet mellan specialitetsföreningen och motsvarande NPO fungerar idag jämfört med 2022 och om SLS fortsatt bör bevaka utvecklingen inom kunskapsstyrningen?
Om arbetsgruppen
SLS arbetsgrupp om kunskapsstyrning tillsattes efter beslut i SLS Fullmäktige 2021. Arbetsgruppen har under 2022 kartlagt regionernas gemensamma kunskapsstyrningssystem och hur SLS föreningar kopplar in och samverkar med systemet. Två undersökningar har genomförts, en enkät och en intervjustudie som resulterat i två rapporter.
Kort sammanfattning av diskussionerna
Samarbetet har fortsatt att förbättrats men det finns fortfarande vissa problem inom de breda områdena. Mötet vill att SLS fortsätter jobba med kunskapsstyrning även framöver, främst genom bevakning. Då SLS står för profession, vetenskaplighet och etik kan SLS spela en viktig roll och föreslås jobba vidare med prioriteringsfrågan. Arbetsgruppen ska ta vidare frågan till nämnden och fundera på formerna för detta.
Samarbetet mellan specialitetsföreningarna och NPO
Från flertalet områden framhölls både från förening och NPO att samarbetet förbättrats betydligt sedan 2022. Positiva exempel på tätt samarbete mellan ordförande i NPO och berörda föreningar lyftes, så som; att föreningens ordförande regelbundet deltog på NPO-mötena, att föreningen ständigt fanns representerad i NPO, att föreningen bjuds in till NPO, att NPO är adjungerad till föreningens styrelsemöten.
Lyftes att adjungering till NPO är en bra samarbetsform, men det kan bli väldigt många föreningsrepresentanter i ett brett NPO. En annan synpunkt från både förening och NPO var att det är en fördel om de som ingår i arbetet inte är för specialinriktade inom ett specifikt område då det riskerar ge slagsida och alltför ambitiösa kunskapsstöd.
Kunskapsstöd och prioriteringar
Från NPO:s håll framfördes att kunskapsstöd från föreningarna och NAG:arna kompletterar varandra. Dock lyftes ett par exempel på nya kunskapsstöd där det uppfattades att man inte förmått möta behoven av prioriteringar, och att det då blir svårt att få stöden implementerade i vården. Vikten av att lyssna på synpunkter från specialitetsföreningen underströks då man annars ser en risk för att det påverkar tilltron till kunskapsstyrningsorganisationen.
När det gäller prioriteringar framfördes att NPO borde vara bäst lämpade att hantera horisontella prioriteringar eftersom huvudmännen är med, men att det egentligen inte finns några mekanismer för horisontella prioriteringar. Lyftes även att det är NPO som har ansvar för att kunskapsstöden blir användbara, och det ansågs att de nu blivit mer lättanvända.
Nomineringsprocessen
Angående nomineringsprocessen ansåg flera att nomineringarna har också gått bättre och det har gått bra att hitta representanter. Medan andra lyfte att det ibland är svårt att få bra representanter, då det delvis är ett ideellt arbete. En förening ansåg att frågan ställs för sällan till dem.
Prioriteringar och SLS fortsatta arbete i frågan
I den andra delen av diskussionerna togs det fortsatta arbetet upp liksom prioriteringar. Mandatet för SLS arbetsgrupp går ut vid halvårsskiftet, och synpunkter på om SLS ska fortsätta arbetet och i så fall hur efterfrågades.
Både NPO och föreningar ansåg att det är viktigt att SLS finns med, även i fråga om horisontella prioriteringar. Att bevaka implementering nämndes och att SLS kan ha en roll både i att granska och att ge legitimitet. Då kunskapsstyrningen kommer stå inför stora utmaningar framöver ansågs att det är en viktig fråga att fortsätta följa. Lyftes att profession och SLS bör kliva fram och prioritera, samt att det är viktigt med en verklighetsanpassning av kunskapsstyrningen så att den blir genomförbar. Från annat håll lyftes att arbetsgruppen har gjort ett bra jobb och nu kan kliva tillbaka, men att SLS bör fortsätta följa frågan. Horisontella prioriteringar ansågs ligga på huvudmännen, men att det är lämpligt att SLS bevakar. Lyftes att professionen måste vara med och att SLS är en lämplig kanal. Samarbete mellan SLS och Prioriteringscentrum i Linköping var ett förslag som kom fram.
Prioriteringsfrågan ur primärvårdsperspektiv lyftes och hur man ska klara att prioritera mellan olika NPO. Men samtidigt att det egentligen är upp till respektive specialitetsförening och NPO att börja prioritera.
Avslutningsvis tolkades diskussionen som att SLS bör fortsätta arbeta aktivt med kunskapsstyrningen genom att fundera på hur vi kan ta tag i prioriterings- samt implementeringsfrågan.
Text utifrån anteckningar tagna av Susann Asplund Johansson, utredningsansvarig SLS