Debatt: "Den nationella läkemedelslistan riskerar att bli en administrativ fälla"
Ett recept speglar inte alltid en aktuell ordination, och en aktuell ordination innebär inte alltid ett recept. Därför krävs det mer än en lista över patientens recept för att uppnå målet med den nationella läkemedelslistan, skriver Mikael Hoffmann tillsammans med Susanne Bergenbrandt Glas och Tobias Alfvén i Läkartidningen.
Enligt lag ska den nationella läkemedelslistan nås via journalsystemen senast december 2025 [1]. Genom att den visar patientens alla recept är tanken att recepten ska stämma överens med patientens samtliga aktuella läkemedelsordinationer från vården [2-4]. Ett problem är att den nationella läkemedelslistan inte bygger på läkemedel ordinerade från vården, utan utgår från de samlade recepten vid E-hälsomyndigheten.
Det finns giltiga recept där ordinationen egentligen är ändrad eller avslutad, och en sista expediering av ett recept innebär inte alltid att behandlingen är avslutad, trots att receptet då blir ogiltigt. Ofta har patienten en tänkt behandling i ytterligare tre månader med en planerad uppföljning i vården. Dessa är några exempel som tydligt visar att recept inte är detsamma som ordinerad behandling.
För att den nationella läkemedelslistan ska fungera behöver recepten kopplas till enskilda ordinationer i patientjournalen, och skillnader behöver visas i patientjournalen. Så är det inte tänkt och uppbyggt nu. De sätt på vilka den nationella läkemedelslistan nu kopplas till patientjournalerna kan därför inte ge den förväntade nyttan under de närmaste åren. I stället uppstår nya risker och en administrativ börda för vården [5], tvärtemot målsättningen i Nationell läkemedelsstrategi 2024–2026 [6].
Läs hela artikeln: "Den nationella läkemedelslistan riskerar att bli en administrativ fälla" Läkartidningen 2024-03-28