
Rapportering från dialogmöten om kunskapskapsstyrning
I mitten av februari bjöd SLS arbetsgrupp om kunskapsstyrning in till dialogmöten mellan SLS föreningar och NPO (Nationella programområden).
Syftet med mötena var att gemensamt diskutera kunskapsstyrning och hur samarbetet kan förbättras. Intresset för att delta var stort. Sammanlagt deltog 28 av SLS föreningar och 19 NPO.
”Det har varit två intensiva möten och många bra diskussioner. Vi fick en chans att lyfta det som framkommit i våra undersökningar och erbjuda möjligheten till diskussion kring dels utmaningarna, dels möjligheterna. För att nya kunskapsstöd ska bli användbara och komma patienterna till godo krävs bättre samverkan mellan specialitetsföreningarna och kunskapsstyrningsorganisationen. Det här var ett steg i den riktningen”.
Catharina Ihre Lundgren, vice ordförande i SLS samt ordförande i SLS arbetsgrupp
Om arbetsgruppen
SLS arbetsgrupp om kunskapsstyrning tillsattes efter beslut i SLS Fullmäktige 2021. Arbetsgruppen har under 2022 kartlagt regionernas gemensamma kunskapsstyrningssystem och hur SLS föreningar kopplar in och samverkar med systemet. Två undersökningar har genomförts, en enkät och en intervjustudie som resulterat i två rapporter.
Kort sammanfattning av diskussionerna
Under dialogmötena presenterades inledningsvis resultaten från rapporterna för att sedan gemensamt diskutera kring frågor om kunskapsstyrning som har som mål en mer kunskapsbaserad, jämlik och resurseffektiv vård av hög kvalitet. Bland annat diskuterades kunskapsstyrning för vem och till vilken nytta, implementering, lagring, förvaltning samt hur samarbetet mellan specialitetsföreningen och motsvarande NPO ser ut och hur det kan förbättras. Vidare diskuterades nomineringsprocessen och hur man kan säkra rätt kompetens samt vilka resurser som behövs.
Primärvården
Vid det första dialogmötet inleddes diskussionen ur primärvårdens perspektiv. Det framfördes bland annat att det kunde vara svårt med användbarheten och att stöden inte ger den helhet som behövs. Det kommer många stöd och därför efterfrågades strukturerad implementering och prioritering; Var har vi stora ojämlikheter, vad är det för kunskapsstöd som behövs? Även undanträngningar och personcentrerade vårdförlopp lyftes. I diskussionen framhölls att det arbetas med formfrågorna och vad som är relevant för primärvården.
Jämlik vård
Det andra dialogmötet inleddes med en diskussion om namnet ”kunskapsstyrning" när det handlar om ”kunskapsstöd” och frågan om varför det behövs ytterligare en organisation. Jämlik vård lyftes i den inledande diskussionen av flera NPO. Bland annat att det kan finnas olika utbud av behandling för samma åkomma beroende på var man bor. Hänvisades även till sammanhållande vårdkedja och att Socialstyrelsens riktlinjer inte är avsedda för kliniskt bruk. Annat var möjlighet att skapa en ”högre lägsta nivå” och att professionerna har fått ”en boll” och kan styra vården utifrån vetenskap.
Kontakter mellan föreningar och motsvarande NPO
När det gällde kontakter mellan förening och NPO, fanns det olika ingångar. Det framfördes bland annat att om man berörs av flera NPO, så nås man inte alltid av information från alla NPO. Det efterfrågades ett system för att nås av information och struktur för vilka områden som väljs ut samt vad som ska betas av först. Från annat håll framfördes tät kontakt med motsvarande NPO, och det positiva med att organisationen arbetar för jämlik vård.
Resursfrågan
Vid båda dialogmötena togs resursfrågan upp och det konstaterades att det tar mycket tid och resurser i anspråk. Personellt är det en stor resursfråga och rimligheten ifrågasattes. Prioriteringar och resursåtgången i förhållande till vad man får ut lyftes, likaså att det borde ingå i en utvärdering. I diskussionen framhölls det att man försöker undvika dubbelarbete, och att geografisk fördelning, specialiteter, registerkompetens etcetera tas in i NAG. Regelbundna möten mellan NPO och specialitetsföreningens styrelse framhölls. Vidare att kartläggning av de kunskapsstöd som finns är viktigt, och att det bör ingå i en helhet.
Vidare framfördes att vårdprocesser för vissa patientkategorier kan bli exkluderande för andra. Det krävs omfattande organisation för att implementeras. En förening menade att det var svårt att ha dialog med NPO, ”vi matchar dåligt”. Annat som lyftes var att det är omöjligt att ingå i alla grupper, och att man inte alltid tillfrågas. Samtidigt uttrycktes även oro för att inte komma med i arbetet. Annat som diskuterades var att kunskapsstyrning inte har haft ett bra sätt att ta tillvara föreningarnas stöd, och att det görs mycket som behövs i kunskapsstyrningen, men att det bör följa en viss process.
En förening framförde att man har en tradition av att ta fram vårdprogram, men att man upplever att man fråntagits att själva göra medicinska bedömningar och begränsats hur man på bästa sätt tar hand om patienterna. Föreningen ansåg även att det tar resurser från annat och frågan ställdes vem det är till nytta för? Framhölls att NPO också är professionen och att man försöker använda sig av föreningarnas material, samt att vårdförloppen har patientens bästa framför sig.
Ett annat ämne som diskuterades var hur Nationellt kliniskt kunskapsstöd kunde förbättras. Förslagsvis med korta och långa versioner, samt sökbart på ord, i stället som nu i pdf-format.
Nomineringsprocessen
Även nomineringsprocessen diskuterades vid båda tillfällena. Framhölls från ett NPO att regionerna nominerar de som har brett kontaktnät till NPO, inte för att man är expert.
I diskussionen lyftes frågan om föreningar ska få nominera till NPO, och att nomineringsprocessen kunde effektiviseras. Vidare uttrycktes att nominering från de stora breda sjukdomarna förbisetts, och att det inte alltid är lätt att få nomineringar till NAG. Vidare framhölls vikten av kontakter med specialitetsföreningarna som skriver vårdprogram och önskemål om transparenta, strukturerade och tydliga nomineringsprocesser till NPO, NAG och olika expertgrupper. Även forskningskompetens borde bevakas.
I diskussionerna om samarbete framförde en förening att de varit med hela tiden och att det var en medveten linje för att främja samarbetet. Om vi ska ha kunskapsstyrning, så måste professionsföreningarna vara med. Från ett NPO framhölls vikten av att det är professionsstyrt och att riktlinjerna accepteras och att det har tagits fram ur ett professionsperspektiv. Även vikten av bra samarbete med patientföreningen fanns. Vidare ansågs att det inte finns särintressen mellan NPO och specialitetsföreningen. Ett NPO framhöll gemensamma mål men olika mandat, att alla har patientens bästa framför sig.
Samarbetet
När det gällde samarbetet påtalades från NPO håll att systemet är under utveckling, samt vikten av forskning och regelbundna möten med specialistföreningen. Från förenings håll framhölls utmaningar med att hitta representanter. Efterfrågades även strukturerad dialog, att få till regelbundet samarbete och bjudas in tidigt i nomineringsprocessen. En förening upplevde att den egna patientgruppens perspektiv behövde lyftas i NPO.
Några konkreta förslag som diskuterades var bland annat adjungering till NPO från förening samt adjungering till förening från NPO. Ett annan diskussion var om styrgruppen för kunskapsstyrningssystemet kunde ha referensgrupper bestående av professionsföreningar, eller roterande adjungera in i styrgruppen från professionsföreningarna.
Text: Susann Asplund Johansson, utredningsansvarig SLS