Vaccination av personer som saknar beslutsförmåga – SKR ger tveksamt råd

2021-03-23
På SKRs hemsida finns ett antal frågor och svar relaterade till covid-19 som ska vara till ledning för dem som arbetar inom kommuner och regioner 

Bland många andra frågor som besvaras finns en fråga om hur man ska se på att vaccinera personer som inte har beslutsförmåga, t ex till följd av demenssjukdom.

I svaret uppges att nödreglerna i 4 kap 4 § patientlagen och brottsbalken kan legitimera vaccinationerna. Dessa regler syftar till att rädda människor i allvarliga, helt akuta och överhängande situationer. En vaccination är en preventiv åtgärd som avser att skydda människor mot eventuell sjukdom och möjliga akuta situationer längre fram. Nödreglerna kan inte ”töjas” till att omfatta sådana preventiva åtgärder.

Svaret tar också upp det så kallade ”hypotetiska samtycket” – vilket det kan vara fullt möjligt att använda för att motivera vaccination av en person som inte själv kan samtycka. Men problemet är att ett hypotetiskt samtycke förutsätter att patienten förhåller sig positiv eller i vart fall neutral till åtgärden. Om en icke-beslutskompetent patient/vårdtagare på SÄBO aktivt visar med sin kropp och röst att hen motsätter sig vaccinationen, kan inte ett hypotetiskt samtycke legitimera åtgärden. Praxis medger att man lirkar och avleder patienten, men lagstiftningen hindrar att man använder tvång; det går alltså inte att aktivt hålla fast eller på annat sätt betvinga den det gäller.

Det är ett stort och väl känt problem att svensk lagstiftning saknar bestämmelser om hur man ska förhålla sig till patienter som inte är beslutskompetenta. I många andra länder finns ett regelverk som innebär att en legal företrädare eller motsvarande kan vikariera den icke-beslutskompetentas beslut, ta beslut i hens ställe. Det finns även flera varianter av juridiskt bindande vårddirektiv som man kan upprätta medan man är klar och redig, och som sedan gäller i sjukvården om man skulle råka ut för att förlora sin beslutsförmåga. Eftersom sådana instrument saknas i vårt land kan i många fall inte personer utan beslutsförmåga vaccineras mot covid-19. Och det bör även påpekas att den enskilde som till exempel bor på SÄBO i första hand har ett intresse av att inte bli smittad. Risken för att bli infekterad kan minskas på flera sätt; skyddsutrustning, testning och goda omvårdnadsrutiner. Vaccinationer av medboende, närstående och personal kan också bidra. Men att tillämpa nödreglerna är inte möjligt, och därför ska det inte stå som det nu gör på SKRs hemsida.

SKR bör – i likhet med Svenska Läkaresällskapet -  arbeta för att svensk lagstiftning ska kompletteras med bestämmelser om hur vi i sjukvården ska förhålla oss till det stora antal patienter som saknar beslutsförmåga.

Mikael Sandlund, ordförande SLS delegation för medicinsk etik                
Lotta Wendel, jurist och ledamot SLS delegation för medicinsk etik


Uppdatering 2021-03-26

SKR ändrade igår (25/3) efter att SLS publicerat och kommunicerat sin kommentar i viss mån på sin web, och hänvisningen till paragrafen i brottsbalken togs bort. Dock hänvisas fortfarande till nödbestämmelsen i patientlagen och kvar finns fortfarande formuleringen: "Åtgärden /att vaccinera en icke beslutsförmögen person mot covid-19/ får anses jämställd med en akut åtgärd för att avvärja ett allvarligt hot mot livet och hälsan".
- en preventiv åtgärd som vaccination kan inte jämställas med t ex hjärtåterupplivning.

SKR bortser också från de risker som finns med att legitimera vaccinationerna med ett hypotetiskt samtycke.

Den trista sanningen är att under idag gällande rätt så kommer ett antal individer i prio-grupp I för vaccination mot covid-19 inte att kunna vaccineras. Skälet är att Sverige saknar lagstiftning på området. den bristen borde åtgärdas, och har bort åtgärdas under lång tid. Att töja på befintlig lagstiftning för att skyla denna brist är en farlig väg att gå.