”Vem ska betala när prövningen är i mål?”
Det är oklart vem som bör stå för kostnaden för behandling av försökspersoner efter det att en klinisk prövning har avslutats, skriver Mikael Hoffmann, chef för stiftelsen Nepi samt ordförande i Svenska Läkaresällskapets kommitté för läkemedelsfrågor i ett debattinlägg publicerad i Dagens Medicin.
Dyra läkemedel hotar forskningen på grund av Helsingforsdeklarationen, enligt en artikel i Dagens Medicin nr 21/18. Men det handlar inte bara om konsekvenser för företag och vård av att ta ansvar för fortsatt behandling, utan även om principer för prioritering. Det är politikernas ansvar att göra horisontella prioriteringar där olika behov i hela hälso- och sjukvården ställs mot varandra. När en i grunden horisontell prioritering hanteras som en vertikal prioritering inom en budget blir det självklart problem.
Helsingforsdeklarationen finns för att skydda medellösa patienter. De ska inte lockas in i behandling med kostnadsfria läkemedel för att sedan om behandlingen visar sig vara effektiv inte kunna ha råd med behandlingen. En behandling som i stället kan komma andra till nytta. Deklarationen säger i sig inget om vem som ska ta ansvar för kostnaden för behandlingen av försökspersoner efter det den kliniska prövningen avslutats. Deklarationen kom dessutom till i en tid utan de mycket dyra och ofta livslånga behandlingar som nu introduceras till små patientgrupper i form av särläkemedel.