Inspirationsdag för läkarstudenter
För att locka fler läkarstudenter att börja forska har SLS skapat introduktionsstipendier. De första delades ut i somras till omkring tjugo studenter. Den 12 oktober samlades stipendiaterna på SLS för återkoppling av sommarens forskningsprojekt. Inledningstalare var Lars Klareskog, samt Jana de Boniface.
En solig fredag i oktober bjöd Läkaresällskapets forskningsdelegation in till inspirationsdag för läkarstudenter och unga forskare, de första omkring tjugo mottagarna av SLS introduktionsstipendier för medicinsk forskning. En av Läkaresällskapets viktigaste uppgifter är att sprida nyttan av forskning i samhället. Stipendieprogrammet skapades för att underlätta för unga forskare och läkare att komma i kontakt med forskning under sommarlovet.
– Syftet med dagen är att inspirera till fortsatt forskning men också att få en återkoppling från stipendiaterna av sommarens forskningsvistelser för att veta hur programmet kan förbättras, säger Mats Ulfendahl, ordförande i SLS forskningsdelegation. Vår ”dolda agenda” är förstås att få fler läkare att börja forska och att göra det tidigt i karriären.
De första stipendiaterna står för god spridning, såväl geografisk som termins- och forskningsmässig. De representerar alla läkarprograms-orter från termin 2 till termin 10 och forskningsprojekten har handlat om allt från barnhälsa och ögonproblem hos barn till gliom, neurokirurgi, endokrinologi, träning vid graviditet, läkemedelsutveckling, inflammatoriska tarmsjukdomar, sepsis, neuropati och mitokondriella peptider.
Inledningstalare var Lars Klareskog, molekylärbiolog och professor i reumatologi vid Karolinska Institutet, samt Jana de Boniface, bröstkirurg och docent vid St Görans sjukhus med en deltids forskartjänst från Cancerfonden. Diskussionsledare under grupparbetena var Caroline Schagerholm, läkarstudent, Karolinska Institutet, och Maren Maanja, läkare och doktorand, Karolinska Institutet.
– Att läsa in sig på ett område är inte bästa sättet att börja sin forskning, inleder Lars Klareskog sin presentation. Det leder bara till att man upptäcker att nästan allt redan är gjort – bättre är att utgå från en specifik fråga.
Nätverk, nyfikenhet, optimism
Nyttiga egenskaper för att bli en bra forskare är nyfikenhet, optimism och förmåga till att nätverka. Att inte genast kunna bestämma sig för vilket område man vill forska inom kan också vara en användbar egenskap. Lars Klareskog nämner professor Svante Pääbo som ett exempel på detta. Han gick från arkeologi till molekylärbiologi. En DNA-undersökning av en mumie ledde till upptäckten av hur man renar DNA. Tack vare denna upptäckt har Svante Pääbo i sin forskning kunnat följa och kartlägga befolkningsströmmarna i världen.
Ragnar Berfenstam, professor i folkhälsa i Uppsala, är ett annat exempel. Han har tack vare sina forskningsinsatser räddat fler barn än någon annan svensk forskare. Han upptäckte att olyckor var den största anledningen till dödsfall hos barn och kartlade vilka det rörde sig om. Därefter kontaktade han IKEA, andra företag och försäkringsbolag för att få till en förändring. Detta ledde till en markant minskning i Sverige av antalet olyckor hos barn. En utveckling som dröjde i övriga nordiska länder.
Mekanismen bakom sjukdomar
Lars Klareskog startade sin egen forskarkarriär inom socialmedicin men ett möte med molekylärbiolog Per A Peterson, som visade hur immunsystemet hanterar transplantation, ledde till att han bytte till molekylärbiologi. Lars Klareskog har de senaste decennierna hållit på med klinisk reumatologisk forskning på Karolinska institutet och universitetssjukhuset, numera som senior forskare.
– Fördelen med att vara senior forskare är att man får forska så mycket man vill, säger Lars Klareskog. Man behöver inte längre hålla sig till 80-timmarsveckor.
Reumatologi visade sig vara den ideala sjukdomen att ägna sin forskning åt eftersom man då ännu inte hade funnit något botemedel. Vill man förstå hur sjukdomar uppstår måste man förstå mekanismen bakom sjukdomen, att sjukdomar ser olika ut hos olika individer och därmed inte kan botas på samma sätt. Genom att studera inflammationsprocessen i cellerna på reumatoida möss kunde kunskapen överföras till människa och den första cytokinblockaden gjordes. Forskargruppen upptäckte att musartrit uppstår på många sätt och ger olika typer av sjukdom. På det sättet fastställde man att både gener och miljö påverkar och utlöser sjukdomen. Detta ledde till att man förstod att patienterna måste delas in i olika grupper.
En kombination av epidemiologisk forskning och klinisk medicinsk forskning resulterade därmed i det svenska reumatologiregistret. Följden blev att man hos individer med en viss typ av antikroppar såg att genuppsättningen i kombination med till exempel rökning ökade risken för reumatoid artrit med 40 procent. Antikroppen visar sig tidigt medan sjukdomen debuterar först flera år senare och utvecklingen av nya terapier utgår nu från denna kunskap. I den fortsatta forskningen kan man på molekylär nivå utgå från hur livsstilsfaktorer påverkar sjukdomen!
Forskande läkare är gladare läkare
Jana de Bonifac, som har möjlighet att forska på halvtid tack vare en av Cancerfondens forskartjänster, konstaterar att man blir en gladare läkare som forskande läkare. En vilja att ta reda på hur saker kan göras annorlunda, leder till forskning och kan i sin tur leda till ändrade riktlinjer. Tack vare forskning inom bröstkirurgi ges till exempel numera kemoterapi före kirurgin.
– Man lär sig det kliniska arbetet genom forskning, säger Jana de Boniface. Den egna forskningen syns till slut i den egna kliniska vardagen och man upptäcker att det går att påverka!
Ett viktigt råd är att se till att de relevanta forskningsresultat man åstadkommer publiceras, annars gör någon annan det. Att forska vid ett lagom stort sjukhus är ett annat tips.
– De medelstora sjukhusen vill knyta till sig forskningsintresserade läkare, det blir personligare och de har bra forskningsmedel att söka, säger Jana de Boniface.
Som forskare måste man tänka på att sanningen är rörlig. Forskningsstudier ska vara relevanta om tio år när resultaten kommer och man ska leta efter sanningen på rätt ställen. Man måste inse att behandlingar ser olika ut utanför Sveriges gränser och lära sig av varandra. Intressanta områden finns överallt!
– Som nybörjare ska man titta efter om det är en bra designad forskningsstudie, säger Jana de Boniface. Det är viktigt att de data man hittar stämmer, åttio procent av det som publiceras idag är för små studier och visar inte det man tror.
Det kan också vara bra att byta forskargrupp och medförfattare.
– Tänk kritiskt och tänk själv, tipsar Jana de Boniface. Med hjälp av bra nätverk, lokalt och globalt, tro på sin teori och envishet kan ens forskning som sagt leda till ändrade riktlinjer.
Andra råd till unga forskare är att
- hitta ett labb som har högt i tak och utrymme för många frågor
- hitta en miljö som passar en själv som person, nyttja sin nyfikenhet och det man är bäst på
- välja forskning utifrån sin personlighet (och komma ihåg att man som klinisk forskare ska ha patientens bästa i fokus)
- ha bra strategier för att få forskningsmedel (kan man inte berätta om sitt problem på fem minuter för en kompis, ska man inte ha några forskningsmedel)
- kunna knyta kontakter och bli fascinerad över alla möjligheter som finns
- vara beredd på konkurrensen som råder inom forskning samt tycka det man håller på med är roligt!
Viktigt att undvika alltför auktoritära miljöer.
Läs mer om nästa års introduktionsstipendier
Text: Agneta Davidsson Ohlson