Kloka Kliniska Val inom Barnradiologi

Framtagen av Svensk Förening för Pediatrisk Radiologi.

  1. Undvik buköversikt vid misstänkt förstoppning.

    Funktionell förstoppning och ospecifik magsmärta är vanliga orsaker till att barn söker sjukvård. Förstoppning är en klinisk diagnos. Buköversiktsbilder utsätter barnet för strålning, har låg sensitivitet och specificitet för förstoppning och tolkningen av dem är subjektiv.
    Kliniska riktlinjer avråder från användandet av buköversikt vid diagnostisering av förstoppning.

  2. Undvik att använda datortomografi (DT) som förstahandsmodalitet vid utredning av appendicit hos barn. Ultraljud är förstahandsvalet.

    Appendicit kan vara en klinisk diagnos. Vid behov av radiologisk utredning är ultraljud förhandsvalet hos barn. Ultraljud har hög sensitivitet och specificitet, innebär ingen strålbelastning och skall alltid testas innan man går vidare med andra modaliteter. Om ultraljudet är svårvärderat kan man observera patienten, göra nya kliniska tester och upprepa ultraljudet efter en tids observation innan man överväger att gå vidare med andra modaliteter. Magnetresonanstomografi (MR) har liknande diagnostisk träffsäkerhet som datortomografi och innebär ingen strålbelastning.

  3. Undvik ultraljud av misstänkt retentio testis innan patienten är bedömd av barnkirurgisk kompetens.

    Retentio testis är den vanligaste medfödda urologiska åkomman hos pojkar och är en klinisk diagnos. Diagnosen ställs genom klinisk undersökning med palpation. Ultraljud har låg sensitivitet och specificitet och saknar värde vid utredning av misstänkt retentio testis. Detta gäller oavsett om testikeln är palpabel eller inte.

  4. Undvik ultraljud av enkla knölar på halsen hos i övrigt friska barn.

    Godartad lymfkörtelförstoring är den vanligaste knölen på halsen hos barn. En elastisk, fritt rörlig knuta på halsen < 2 cm hos ett i övrigt friskt barn bör i första hand följas upp kliniskt. Riskfaktorer är storlek > 2 cm, om knutan är belägen i fossa supraclavicularis  eller i bakre triangeln (bakom m sternocleidomastoideus och framför m trapezius). Om riskfaktorer föreligger, om knutan tillväxer, relevanta labprover är avvikande eller patienten uppvisar symtom kan ultraljud vara av värde. Ultraljud kan ofta skilja mellan lymfkörtel, abscess eller cystisk förändring, men kan i regel inte utesluta malignitet.

  5. Undvik ultraljud av enkla sakrala gropar (simple dimple) hos barn utan symtom.

    Sakrala gropar är ett vanligt fynd hos nyfödda (prevalens 2-5%). De definieras som belägna i medellinjen inom crena ani och utan kutana stigmata och är inte associerade med en ökad förekomst av ockult spinal dysrafism (lågt liggande conus, filum terminalelipom, lipomyomeningocele, dermal sinus tractus, diastematomyeli etc). Därför finns ingen anledning att undersöka dessa barn med ultraljud eller MR. Fynd i medellinjen som bör föranleda vidare utredning är grop belägen ovan crena ani, hårtofs, hemangiom, subkutan knöl eller hudtagg.   


Ladda ned som pdf med referenser