Kvantifiering av HIV-1 RNA i plasma

Bakgrund

Mätning av HIV RNA nivåerna i plasma är ett av de viktigaste instrumenten för laboratorieuppföljning av HIV-infekterade personer. RNA-nivåerna ger ett direkt mått på virusnivåerna i plasma och de visar god korrelation till hur fort immunbristen utvecklas. Ännu viktigare är att testen är central för att följa effekten av antiretroviral behandling. HIV RNA nivåerna i plasma sjunker mycket fort i samband med start av en framgångsrik behandling. Stigande HIV RNA nivåer i plasma under pågående behandling är ett tecken på behandlingssvikt och kan bero på bl.a. resistensutveckling, bristande följsamhet till ordinerad behandling eller farmakologiska problem.

Även om HIV RNA kvantifieringstesterna i första hand är avsedda för att mäta HIV RNA nivåer hos patienter med känd HIV infektion används de ibland även i diagnostiskt syfte, t.ex. hos barn födda av HIV infekterade kvinnor eftersom vanlig antikroppsdiagnostik hos dessa barn kompliceras av maternellt överförda antikroppar. I vissa länder har HIV RNA tester införts för testning av bloddonationer. Om HIV kvantifieringstest används i diagnostiskt syfte är det viktigt att ställa extra höga krav på specificitet och sensitivitet.

De kommersiella testsystemen är framförallt avsedda för kvantifiering av HIV-1 tillhörande grupp M. Det betyder att de inte alls eller inte säkert fungerar för kvantifiering av HIV-1 grupp N och O eller HIV-2.

Testerna är avsedda för analys av HIV RNA nivåer i plasma, Det går att mäta HIV RNA i andra kropps­vätskor som likvor och sädesvätska. Detta kan vara indicerat i speciella situationer, exempelvis inför in vitro fertilisering. HIV DNA kvantifiering f.n. inte har någon plats i rutinvård.

Tillgängliga testsystem

Det finns ett stort antal kommersiella tester för kvantifiering av HIV-1 RNA i plasma. Idag är många tester baserade på realtids PCR. Vanligtvis inkluderar testerna även automatiserad provpreparering. Ett antal in-house metoder har också beskrivits, men ingen har fått någon bredare spridning fr.a. eftersom dessa tester är svåra att standardisera.

Prestanda
Nedre detektionsgräns och dynamiskt omfång

De flesta testerna har en nedre detektionsgräns på 20-50 HIV RNA kopior/mL plasma. Ultra-känsliga tester med känslighet ner till 1 kopia/mL plasma finns beskrivna, men används fr.a. i forskningssyfte och i vissa länder för testning av bloddonationer. Testerna som är baserade på realtids PCR har ett stort dynamisk intervall.

Reproducerbarhet

Reproducerbarhet avser variationen inom och mellan analysomgångar. I klinisk praxis brukar det anges att förändringar på mer än 0,5 10log enheter (ungefär trefaldig ökning eller minskning) av HIV RNA nivå ska anses som reell förändring av en patients nivå av HIV RNA i plasma. Denna praxis är bl.a. baserad på testernas tekniska prestanda, men också på data kring fluktuationer i HIV nivåer i blod och den kliniska relevansen av små förändringar i HIV RNA nivåer i plasma.

En faktor som kan vara svår uppskatta från publicerade data och testtillverkarens information är hur robust testen är för småvariationer i handhavande, laboratoriemiljö och laboratorieutrustning och från batch-till-batch. En test som inte är robust kan uppvisa mycket bra prestanda under utprovning, men betydligt sämre vid storskaligt rutinbruk.

Sensitivitet

Sensitivitet avser en tests förmåga att korrekt identifiera positiva prover, alltså i detta fall erhålla positivt resultat på prover som har en verklig HIV RNA nivå som överstiger detektionsnivån på 20-50 RNA kopior/mL plasma. Allmänt kan sägas att tester med en lägre nedre detektionsgräns borde ha en högre sensivitet, men flera andra faktorer spelar också in.

Den diagnostiska sensitiviteten för testerna är dåligt dokumenterad fr.a. beroende på att de primärt inte är utvecklade för diagnostik av HIV infektion. Vid primär HIV infektion är det visat att HIV RNA kan detekteras tidigare än p24 antigen och HIV-specifika antikroppar. Vid etablerad, obehandlad HIV infektion är det mycket få (1 - 2 %) patienter inte har påvisbart HIV RNA i plasma. Detta kan vara uttryck för sekvensvariation i bindningsställena för PCR-systemets primers så att metoden inte fungerar optimalt eller ett äkta biologiskt fenomen.

Specificitet

Specificitet avser en tests förmåga att korrekt identifiera negativa prover. Det finns begränsad information om HIV RNA kvantifieringstesternas specificitet när de används för diagnostik. Falskt positiva resultat förkommer dock och kan bero bl.a. på ospecifik reaktivitet i testen, provförväxling, kontamination mellan prover och kontamination i PCR:en.

Det är viktigt att påminna om att en HIV diagnos inte får ställas på basen av ett enstaka positivt analysresultat utan att infektionen måste påvisas med minst två oberoende analysmetoder. Diagnosen ska sedan dessutom bekräftas genom analys av ett nytt prov från patienten.

Problem med genetisk variation

HIV uppvisar en mycket hög grad av genetisk variation och en mycket snabb genetisk evolution. Detta ställer speciella krav på designen av molekylär biologiska tester såsom HIV RNA kvantifieringstester. De första generationerna av HIV RNA kvantifieringstest hade klara brister i förmågan att korrekt kvantifiera alla HIV-1 subtyper inom grupp M. Nuvarande tester är förbättrade, men i enstaka fall kan fortfarande falskt negativa eller falskt låga HIV-1 RNA nivåer förekomma. Ännu större problem finns, som ovan nämnts, när det gäller HIV-1 av grupp N och O, samt för HIV-2.

Senast uppdaterad av Jan Albert 2014-06-03

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.