CD4 test och övriga immunologiska tester

Inledning

Redan 1981 när AIDS först beskrevs stod det klart att sjukdomen karaktäriseras av en allvarlig brist på en av immunsystemets viktigaste celltyper – hjälparlymfocyter, CD4+ T-lymfocyter. Alltsedan dess har bestämning av CD4+ T-cellskoncentration i perifert blod (CD4-test) varit en central laboratorietest för klinisk handläggning av HIV-infekterade patienter.

CD4-cellsnivån ger ett mått på graden av immundefekt. Denna nivå är den viktigaste markören på risken för utveckling av opportunistiska infektioner och är mycket betydelsefull för ställningstagande till när antiretroviral behandling ska startas. CD4-cellsnivån används även som komplement till HIV RNA kvantifiering för att utvärdera effekten av behandling. Både absolutantalet och procentandelen av CD4-celler är relevanta för bedömningen av immundefekt och behandlingseffekt.

CD4-tal och CD4 %

Som regel bestäms samtidigt både CD4+ T-cellernas koncentration (absolutantal, CD4-tal) och deras andel av det totala antalet lymfocyter (CD4 %). Oftast korrelerar dessa två mått mycket väl, men för vissa individer, fr.a. barn, kan avvikelser förekomma. Det är därför viktigt att bedöma båda mätvärdena. CD4 % uppvisar generellt mindre variation än CD4-tal, men den vetenskapliga dokumentationen är större för CD4-tal vilket gör att internationella och svenska handläggningsrekommendationer framför allt baseras på CD4-tal.

Metod för bestämning av CD4+ T-celler

Koncentration CD4+ T-celler bestäms vanligen med flödescytometri, men det finns andra metoder som framförallt kan användas i u-länder.

Ur laboratoriets synvinkel är målet att leverera CD4 resultat
som överensstämmer med andra nationella och internationella laboratorier. Detta kan delvis säkerställas genom kvalitetssäkring och ackreditering, men det är ännu viktigare att rekommenderade och etablerade metoder används, samt att resultaten jämförs med andra laboratoriers. Rätt utförda har undersökningarna en mycket hög reproducerbarhet och källorna till variation är som regel pre-analytiska. Till exempel finns det en betydande dygnsvariation och CD4-talet påverkas även av fysisk och psykisk stress. Det är därför önskvärt att provtagning om möjligt sker under standardiserade förhållanden med avseende på ansträngning och tid på dygnet, eller att hänsyn tas till sådana källor till variation vid bedömningen av resultaten.

Normalt bestäms alltid såväl andel som koncentration av CD3+ T-celler (T-lymfocyter), CD3+ CD4+ T-celler (CD4+ T-lymfocyter) och CD3+ CD8+ T-celler (CD8+ T-lymfocyter). Detta beror på att de kompletterande mätningarna erbjuder en kontroll av tillförlitlighet av CD4-talet. Summan av CD8+ och CD4+ skall bli lika med, eller strax under, totala antalet CD3+ T-celler. Av samma anledning kan undersökningen även inkludera bestämning av CD19+ CD3- B-celler och CD16/56+ CD3- NK-celler; summan B+T+NK skall bli lika med totala lymfocyter.

Andra immunologiska markörer

Under många år pågick ett omfattande och aktivt letande efter ytterligare s k surrogatmarkörer för prognostisk bedömning vid HIV-infektion; antingen som tecken på aktivering av immunsystem eller som tecken på immunkompetens/immundefekt. Ett mycket stort antal sådana – extracellulära eller cell-associerade - surrogatmarkörer har också identifierats. Mätning av dessa markörer sker dock i forskningssyfte och används inte i rutinvården.

På sls.se använder vi cookies för att din upplevelse ska bli så bra som möjligt. Genom att fortsätta använda vår webbplats accepterar du att cookies används.