OK

Vår stolta historia

Fortbildning omöjlig
Antalet läkare uppgick i början av 1800-talet i Sverige till drygt 200. Gustav IV Adolf var orolig över att franska revolutionens tankar skulle tränga in i landet och hade utfärdat mycket stränga bestämmelser om litteraturimport. Möjligheterna för vetenskapligt intresserade att hålla sig underrättade om utvecklingen i Europa var därför i det närmaste obefintlig. Den enda litteratur man hade tillstånd att importera var drottningens franska modejournal.

Läsesällskap nödvändigt
Dessa restriktioner ansågs av många vara otillfredsställande och 1802 ansökte den medicinske adjunkten Jacob Berzelius och prospektorn vid Kirurgiska undervisningsväsendet Eric Gadelius hos Kunglig Majestät om att få bilda ett läsesällskap för läkare. Motiveringen var att utländsk medicinsk litteratur skulle leda till ”befrämjande av en sann och för staten alltid nyttig upplysning ibland dygdige och verksamme Medborgare”. Deras ansökan avslogs eftersom ”tvenne unga och redan skickliga läkare skulle kunna dragas från ett yrke som utvidgade deras kunskaper och erfarenheter fordra all deras tid”. Hovkansler friherre Christoffer Boislaus Zibet var ansvarig för beslutet.

Fistel avgjorde?
Men Berzelius och Gadelius misströstade inte och 1807 bestod gruppen för ett läsesällskap av sju stockholmsläkare. Samma år drabbas hovkansler Zibet av en akut och mycket smärtsam urinvägsfistel. Det var Carl Fredrik von Schulzenheim, överkirurg vid Serafimerlasarettet, livmedicus samt en av ”de sju”, som behandlade honom. Detta kan eventuellt ha varit en bidragande orsak till att hovkanslern, då ännu en läsesällskapsansökan lämnats in, den 31 december 1807 beslutade sig för att bifalla den. Den 25 oktober 1808 kunde Svenska Läkaresällskapet hålla sin första tisdagssammankomst.

De sju grundarna
Svenska Läkaresällskapets sju grundare var Jöns Jacob Berzelius (1779-1848), Eric Gadelius (1778-1827), Henrik Gahn (1747-1816), Jonas Henric Gistrén (1767-1847), Anders Johan Hagströmer (1753-1830), Carl Fredrik von Schulzenheim (1745-1808) och Eric Carl Trafvenfelt (1774-1853).